gen, lag för alla och för allt, som icke är stridande mot förnuftet, sedligheten, rättvisan och den allmänna menniskohärleken. slärigenom inskränkes icke, såsom genom de af despoterna stiftade, godtyckliga lagarne, den ursprungliga friheten, utan den förädlas för ett allmäntnyttigt, på förnuft och rättskänsla grundadt ändamål. Så snart en eller flere individer förena sig om, att, utan hela samhällets bifall, stifta och till allmän esterlelnad påbjuda nya förordningar, eller upphäfva de gamla, så blifva dessa institutioner icke lagar, utan våldsamma ingrepp i sambåällsordningen, bvilka förr eller sednare skola undergräfva densamma och försätta allt i anarki ock förvirring. Upphälves på detta sätt den jemlikhet i rättigheter och skyldigheter, som bör råda samhållsmedlemmarne emellan; låter man en, eller några få, tillvälla sig styrelsen af det stora hela; medgifver man börden eller rikedomen vissa företrädesrättigbeter framför andra: då sväfvar också tyranniets damokles-svärd öfver hufvudet.... samhallsbanden upplösas, eller förvandlas i sjeltrar, och den fria viljan esterträdes af godtycket, tvånget och våldet. ben ene befaller — och hvarföre?.... Den andre lyder — och bvarföre?... Hvem har sagt dem: åkdra bröder skola böja knä för eder; J ären bättre, sörständigare, insigtsfullare, ädlare, än andra: varen derföre herrskare öfver oss, värt arbete och frukterna af delsammao? Man talar om Öfverhet, om kejsare, konungar, furstar, o. s. v.; men hvad äro väl dessa i sjelfva verket annat, än representanter af folkets eget majestät, ehuru de lata påskiua något helt annat och banhdla derefter? FOLKET, det är den rätta och enda öfverheten. Regeringen, den må hafva hvad namn som helst och bestå af en eller flera personer, är ursprungligen utgången ur folket, soljakteligen har den inga andra rättigheter, än dem, som folket sörlanat, och således kan detta, om bemälte rättigheter missbrukas, utan vidare återtaga desamma. En Regerings egentliga bestämmelse består i sjelfva verket endast derutinnan att verkställa folkets vilja. Endast dertill har den, strängt taget, blilvit från första början kallad, eller vald; endast derföre bar folket på henne öfverflyttat den makt, det anseende, det majestät, som ursprungligen tillhöra det sjelft; men ingalunda i den afsigt att göra henne till en enväldsmakt, och godtycklig skiparinna af sambällslagarne. Regeringen kan befalla, men endast i kraft af det uppdrag, som hon fått af folket.