D — — — —————— — — ——— Var deremot stormen vål förbi, ÄA Parisaren densamme han varit. ar, oc h alltid skall vara: lätljefull, stursk, och skämtande, emedan han utbildat sitt lif. liga förstånd på galan, listig emedan han var svag , oaktadt ban hade tillvällat sig elt så lsynt välde både öfver Capitainen och besällningen genom sitt oförskämda sält. Förr hade man kunnat smida Parisaren i jern, sall honom i vandten eller morbullat honom, än han alsagt sig tillfället att spela ell spratt, eller en timmas sömn. a Den skälmen härmade också hela verlden. Vill ni se Capitainen? Se der är han med sin barska röst, silt plirande Öra, och sina skällsord; låna Parisaren Capilainens grå kavaj och blankhalt, och ni skall hafva ett träffande portrait. Vill ni se kocken? der ser ni honom med sitt skesva ben och stammande uttal. Och dryckesvisorna! romanserna! och de scener ur comedier och dramer, som Varisaren med sådan förtjusning berättade, härmande aktörernas röst och gester ! Capitainen och matroserna kunde också för skratt endast framstamma — Den sakramenskade Parisaren är oofverträfflic!!! Ä Det var ej möjligt att hålla sig; man glömde alla göromål, rorsmannen styrde rasande kurs, man sof intel mera om bord; när Parisaren talade, voro alla hängmattor tomma, och man sag de väderbitna matroserna i ring omkring honom med spånd uppmårksamhet, alhöra hans historier och lögner. ; Af allt hvad Parisaren sett eller hört hade ännu ingenting förefallit honom sremmande eller obekant; inatroserna räknade på hvad som vänta de honom i Colonierna, och hans förundran vid åsynen af de Svarta; men de bedrogo sig: hans eviga Connu lillinietgjorde deras vänlan. Parisaren hade sett Negrer uti Robinson, palmiräd uti Jardin desPlantes; han hade köpt sockerör för två