Andra åter vilja påstå, att ingen öfverhet är utan af Gud; att Regenterne till följd deraf äro af en högre natur, äro förmer, än andra dödlige; äro i Guds stad ocb ställe bör på jorden. Men bvar står detta sKrifvet? Hvar står detskrifvet, att alla de olyckor, som grymma, öfvermodiga och säkunniga regenter dragit ofver menniskoslägtet, äro lika många verk af Guds beslut? flvar, att de andra menniskorna, deras likar, skola nöja sig med alla deras bandlingar, vore de än aldrig så såvitska, förderfliga, ja rent af vansinniga? .... Till företräde framför djuren begafvade Gud de varelser, som han skapade efter sitt beläte, med förnuft och fii vilja; dessa gudomliga förmåner öfvergingo på deras efterkommande: alla födas således lika; ingen för med sig rättigheten att besalla öfver andra. Men huru står detta tillsammans med hvad som dagligen händer och sker för vara egon? Huru med Regenternes pockande på deras oselbarhet? Huru med de privilegierade hlassernas rop på bibehallande af deras medfödda företrädesrättigbeter? Huru med det tillstånd af förnedring, i hvilket millioner menniskor på så många ställen hållas af dem, som upphält sig till deras styresmån ?..... Personlig oafbängighet och sjelsbestämmelse, eller suveränitet, äro. fullkomligt identiska begrepp — egenskaper, som äro den med förnuft och fri vilja begåfvade menniskan medfödde, och hvilka hon således lika litet kan afhända sig som förmågan att tänka, ty hon kan icke afhända sig sin natur, eller upphöra att vara menniska. Föreningen af alla enskiltes oafbängighet, eller sjelsbestämmelse, utgör den makt, som man gisvit namnet Folksuveränitet, hvilken är lika så oförytterlig som individens, alldenstund den är en produkt af alla de oforytterliga delarnes sammansmältning till elt enda gemensamt Helt. — Om lika tänkesätt, böjelser eller behof förmå menniskorna till ömsesidig hjelp och bistånd, af hvem beror väl då denna förening, om ej al dem, som stiftat och ingått densamma?... Alla inträda i samfundet med lika rättigheter, ehntu med olika anlag och särdigheter. Bestämmandet af de ömsesidiga sorhallanden, hvilka härflyta af en sådan förening, och af de fördelar, som med densamma äro förenade, beror af individerne sjelfve, af deras egen frivilliga öfveronskommelse. Tvinga dem att ingå i en sådan förening kan ingen, stränst taget, sörnustigtvis göra. Hafva individerna en gång under vissa vilkor förenat sig till ett gemensamt helt, så blir folkviljan, eller den allmänna menin4C—W