STYCKEGODS. Ett hriterium på preussiska regeringens rättoskänsla. I preussiska staden Bielefeld tilldrog sig sistl. Långfredag, att å ett värd-hus, der ett större sällskap var församladt. talet kom på prenssiska lagskipningen. Bokhandlaren Helmich yttrade den åsigten. att densamma led af betydliga brister. hvaremot den derstädes garnisonerande löjtnanten Windel förklarade Hr H. allsicke vara i stånd att bedöma såaana saker, under det han dock, likasom hans bekanta, till ingen nytta lade sin nåsa i allting. Bokhandlaren bad om bevis för detta påstående. Men löjtnanten, i ställe för att anföra bevis, utfor i grofheter. Ur. H. gjorde för de andre närvarande den anmärkningen, att löjtnanten väl hade mod att fälla ohemula yttranden, men icke att bevisa hvad han sade. Då sprang löjtnaut Windel upp, grep sin sabel och gaf med blanka klingan Hr Helmich ettsvårt huggi hufvudet. Ett nytt hugg hindrades af de mellanträdande gästerna. Hr Helmich svåfvar i stor fara, men likväl har man hopp om att rädda hans lif. Det märkligaste af hela denna affär är att löjtnanten, ehuru saken är angifven för Kriminaldomaren af läkaren, befinner sig på fri fot. LORDEN OCH STRÅTRÖFVARNE. En engelsk pärpå resa stadd till London, befann sig ensam i sia vagn, emedan han af någon anledning skickat kina betjenter i förräg. Vid en krökuing af vågen presenterade sig tvenne män, befalte kusken att hålla, och, fördjupande sig i ursäkter för lorden att de ett enda ögonblick hindrade hans resa, bådo honom om penningar; som de icke voro, sade de, nog oförskämda att taxera en man af hans höga rang, förklarade de sig vara nöjde med hvad Hans Herrlighet ville gifra dem. Lorden gaf dem en tjock pung med spelmarker, som han händelsvis hade på sig; tjufvarne tog den utan att öppna den, och tackade tusenfallt. Lorden kände vid närmare besinning samvetsagg öfver att bedraga så belefvade röfvare, och ansåg sig förbunden att besvara det förtroende de visade honom. Han kallade dem tillbaka i samma stund de ville aflägsna sig, begärde åter sin börs, visade dem dess innehåll, bad dem tusen gånger om ursåkt för det han velat narrat dem och gaf dem allt hvad pengar han hade på sig. Rölvarne togo, under upprepade tacksägelser och loford, emot de erbjudne pengarne, anbefalte sig i den ädle Lordens ätanka och gåfvo kusken frikostigt en guinia, på det att han skulle köra raskt och sålunda reparera det uppehåll, dettå uppträde förorsakat i Lordens resa.