Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1845, sida 1

—— —————— — — TEESESSSSPEREENERSEREKE FREE verkstaden, fick stryk af kära pappa, och tillbragte dagarne utom hus. Vid 12 år, hade Mathieu redan blifvit invigd i kärlekens hemligheter, varit med om att slå in fenster, brottats med polisen, och blifvit den störste orostiltare på Am bigu theaterns parterr. fans lastfulla och utsväfvande lefvorne fick med hvarje dag ny fart och liknade en brusande slod, som hotade uppsluka Jean Guichards anscende. ära och sormögenhet, oaktadt han, med en vallenbyggares skicklighet, hade användt en mängd ekoch hasselkäppar, hvilka alla spelat på Mathicus rygg, utan att det ringaste ändra hans inrotade ovanor. Lyckligtvis påminde sig Jean Guichard en gammal sedvana, allmän i Frankrike, synnerligast i Paris, bestående deruti, all anse hafvet som den deportationsort. dit man kunde förvisa hela menniskoslägtets elakhet. Alltså, när en son begick några af dessa upptåg, som vanligen endast tillhöra pojkarne, samlades hela familjen, och afsade med stränghet denna dom: vHan skall på sjön denne Don Juan, dertager mannog hund uriIronom Då del ej mera fanns någon gräns för en dylik gatpojkes tygellöshet, när han hade trotsat rättvisan och galererna, då slutade man med att göra honom till Skeppsgosse, och det visade sig ofta alt han här var uli sill element. En morgon inträdde pappa Guichard uti vindskammaren till sin son, som denna natt emot all vana sofvit i sädernehuset. s Ma hieu ryste, då han såg sin far inträda, ulan att vara beväpnad med någon käpp. — Han vill strypa mig, — tänkte den stackaren. — Hör på Mathicu — sade helt lugnt hans far. Du är nu 13 ar, och den största tjufpojke jag känner, stryk hjelper ej mera, du kommer en gång alt sluta i galgen. Jag har varit soldat, och är en hederlig karl, det får ej längre vara på det här sättet, du skall följa med mig till Havre. -— 14 ar: