Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1845, sida 2

Insändt från Johan Jacob Rutberg. Till Redaktionen af Dagligt Allehanda. Den för allom bekante författaren till Tit. s.k. Måndagsbref, som i dag, efter vanligheten, är högst förgrymmad mot Bondeståndet och, under askunnandet af sina strafsdomer öfver alla, som anses detsamma bevågne, sogårar Götheborgstidningens Correspondent den städade benämningen: aen oförsynt lögnsabrikanto, har sjelf råkat att sabricera en bastant osanning, då ban låtit förstå, aaltt sjelva Ruberg ir Minervas referent i Bondeståndet och lefver jå den förtroligaste fot med bennes utgifvare? Alt sedan 1818 ärs riksdag, då troligen Tit. brdskrilvare icke ännu vissle något om de allmäma förhallanderna, har jag haft förmån känna Minervas utgilvare, om hvars insigter och himana umgängessäll icke är mer än en röst, osh det bar derföre, fastän jag icke varit liktänkäde med honom i politiska stycken, utgjort för nig ett stort nöje att träffa bonom; men händeljen har så fogat, att jag under innevarande rikdag blott en enda gång, i sällskap med en hans Ich min gemensamma bekant, gjort honom besok hvarmed jag då ej heller hade annat ändamäl, än att afbörda mig en vanlig helsning. Säldes befinnes det, att Brefskrifvarens utsago, soh, i fall den vore sann, visst icke, under sakemas närvarande tillstånd, förmår tillintetgöra flet lilla anseende, jag, såsom riksdagsman, tillslventyrs kunvat förvärina mig,