Article Image
måtas skola, så ock nedsältning och förändring al straff i vissa fall, samt det så kallade latitudssystemet vid straffmälning. be hufvudgrunder, som blifvit i dessa kapitel uttryckta, och hvilka utskottet tillstyrkt, att R. St. målte antaga, äro: a) att allmänna straffarterna böra vara följande: Dödsstraff, Faängelsc i sju grader, Böter; b) att sångelsestraslen böra vara: första grad, på lifstid, andra grad, frän åtta till och med tio är, tredje grad, från fyra till och med åtta ar, fjerde grad, från fyra till och med sex år, femue srad från två till och med fyra år, sjelle grad, från sex månader till och med två är, sjunde grad, från och med trettio dagar till och med etthundraättatio dagar; c) att fängelsestraffen skola undergås i allmänna straffanstalter, inrättade dels till ensamhetsfängelse, i bufvudsaklig öfverensstämmelse med det såkallade Philadelphiasystemet, dels till gemensamhetslängelse, i hufvudsaklig likhet med det såkakallade Auburn-systemet; d) att till en början och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetssängelse skall begagnas för dem, som dömas till fängelse i sjunde eller sjette grad; e) att då de i lagen bestämda fängelsestraff verkställas i ensamhetssängelse, en viss del al strafftiden skall afkortas; f) att böter skola i allmänhet i lagen bestämmas till ett visst minsta och högsta belopp, dock med förbehåll, att för serskilda fall, der så prölvas nödigt, härifrån göra undantag; g) alt böter vid saknad af tillgång till deras gäldande, skola förvandlas till fängelse, som dock bör vara af lindrigare art, än det fängelse, hvilket såsom urbota ådömmes; h) att, utom förstnämnda allmänna straffarter, vissa broti jemväl må beläggas med den särskilda påföljd, att den dömde ej må i allmänt värf brukas; i) att bärförutan serskilda straff för embetsmän böra vara: 1. afsättning, 2 mistning af embete; k) alt domaren skall ega, att, inom vissa i lagen utsatta gränsor, mäta straffet efter brottets beskaffenhet samt dervid förekommande mildrande eller försvårande omständigheter; l) att denna ät domaren lemnade latitud vid straffmälningen icke blott må gälla inom en viss straffart eller grad deraf, utan bör äfven, i de fall, der sådant pröfvas nödigt, i lagen utsträc kas till mer än en straffart eller grad.

20 april 1845, sida 2

Thumbnail