Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1845, sida 2

icke kan förneka, ehuru förståndet står stilla vid sorsöket att genomtränga deras mysterier. Armand Carrel hade i hederssaker alltid med en utomordentlig sorglöshet gått faran till motes, såsom en man, den der kastar sig sin lycka i armarne och finner sin glädje deruti att sätta den på spel. Nu anmärkte man, att det i detta hänseende nyligen föregått en öfverraskande förändring med honom. Han besatt väl till alla delar samma kallblodighet och lugn, som tillförene, men hans tal inneburo vissa dolda tröstegrunder för hans vänner, något eget i hans leende antydde, att han tog afsked med dem, och hans tankar voro uteslutande riktade på dem, som voro honom kära. Han tillbakagaf med en förunderlig Drådska saker, som man deponerat hos honom; och han sysselsatte sig med att sätta upp sitt testamente — något, han aldrig tillförene gjort i dylika omständigheter. (Fortsätltes.) PARISERNYHET. Tyå unga Indianskor hafva nyligen inträffat i Paris, hvilkas röster i ljufhet lår öfverträffa allt hvad man hitintils hört, och deras musikaliska och theatraliska uppfostran påskyndas med all ifver, på det man snart måtte få nöjet höra dem på operan.