Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1845, sida 2

de den önskan att hafva en af sina vänner, LatourMezeray, närvarande vid den forklaring, som skulle äga rum, och denne blef äfven straxt efterskickad. Intill Latour-Mezerays ankomst ägde en temmeligen häftig ordstrid rum. Armand Carrel trodde sig under Girardins beteende se den afsigten ligga dold, att bringa sakerna så på spetsen, alt en duell blefve foljden, och då han låt undsalla sig ett ord, som hänsyftade härpå, sade Girardin till honom: pen duell med en man som ni skulle jag i sanning anse för en stor lycka.o — yIIvad mig angår, kan jag aldrig komma att anse en duell för en jyckar, svarade Carrel. Några ögonblick derefter kom LalourMezeray, hvars närvaro gaf förklaringen en mera fredlig karakter, och slutligen kom man till det beslutet, att i begge bladen skulle skrifvas ett slags förklaring Då Girardin talade om att straxt uppsätta en sådan, sade Armand Carrel med värdighet till honom: oI det bänseendet kan ni lita på mig. Det nästan synles, som om striden var fullkomligt bilagd; men en biomständighet uppväckte den änvo. Girardin begärde, alt förklaringen skulle offentliggöras på samma gång i begge bladen; Carrel deremot fordrade, alt det först skulle ske 1oPressep, men i denna punkt mötte han ett envist motstånd. Då reste han sig upp och sade: AJag är den sornärmade, jag väljer pistoler;o ty han kände sig dljupt sårad och såg sig icke mera i stand alt bibehålla sitt lugn, som han hittills med så mycket ädelmod hade gjort. Han gick ut, och Latour-Mezeray skyndade efter honom med en beromvärd ifver, sör att hålla honom qvar och lugna honom. Men ett öförsonligt ödes oblida makter hade bemästrat sig denna sak. om aftonen bragtes den ånyo på bane emellan Carrels vänner lUmbert och Thibaudeau, och Latour-Mezeray och Paillard å Girardins vägnar. Man kunde dock icke Manna Lill nagot uppgörande i godo af denna affär. Man finner ofta hos högtbegåfvade andar, att de halva dessa säkra förkänslor, hvilkas tillvaro man