— — — ——— — —— — — ARMAND CARRELS DÖD. ETTER LOUIS BLANCA 1. Ar 1836 visade sig i flera franska tidningar en viss spekulationsanda, som i Emil Girardin hade sin upphofsman. Han åsyftade ett allmännare spridande af tidningarne och ville föröka inkomsterna, genom alt förhöja prisen å de annonser, som i desamma införas af de industriidkande klasserna. Detta gaf anledning till en häftig strid, enär fiera tidningar hotades med undergång under den nu uppständna starka konkurrensen. I spetsen för Givardins motslåndare stälde sig den demokratiska tidningen Bon Sens9, och dess seuilletons redaktör, Capo de Feuillide, skref flera snillrika, men skarpa och ensidiga artiklar mot honom. Girardin försvarade sig på så sätt, att han anställde en rättegång mot Capo de Feuillide och log sin tillflykt till Septemberlagarne. Armand Carrel ansåg sig icke böra blifva en overksam åskådare af en strid, som en tidning af hans Parti hade börjat. Han skref således den 20 Juli uti N a Ci o n a l5 några rader, i hvilka han förklarade, all Feuillide hade haft fullkomlig rält i silt missbilligande af Girardins beteende, och tadlade isynnerhet den sistnämnde derför, alt han lagit sin tillflykt till septemberlagarne. Girardin svarade med en artikel, hvars syfte tycktes vara alt ställa redaktörens at Nationalb ära i tvetydig dager, och förklarade i allmänna uttryck, att vidare anfall icke skulle uteblifva. Armand Carrel stod i alla hänseenden så högt öfver den man, som djerldes träda inom skrankorna emol honom, att han alls icke behött alt bekymra Sig om denna artikel. Men han låt hänföra sig af sin hetsighet. Innan vi gå vidare, lorde det vara nödigt alt skildra den Slunesstämning, i hviiken Carrel då befann