Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1845, sida 1

rättavisningar komma att sortsara sålänge som personer finnas, hvilka af dem göra sig sörijente. Huruvida dylika tillrättavisningar kunna erhålla namn af 4smutskastningar4a blir åter en annan fråga, hvilken det tillkommer Allmänheten och icke en liten ilsken, anonym pamflettskrifvare att afgöra. De apersonligheter a, hvilka, under loppet af det sistförfluma året, blifvit af Handelstidningen skarpast tillrättavisade, hafva varit: 4) Landshösdingen m. m. Grefve C. G. Löwenhielm, 2) H. H. Erkebiskopen m. m. C. F. af Wingård, 5) Presidenten m. m. Aug. von Hartmansdorff, samt 4) H. E. m. m. Grelve M. Björnstjerna. Den förste i ordningen af desse Herrar begick flerfaldiga gånger handlingar, som på intet vis öfverensstämde med den funktion af Konungens representant, hvilken han i samhället innehar; den andre och tredje i ordningen sökte gång efter annan åt rikets fundamentallagar gifva en tydning, som var snörrätt stridande, ej blott mot 83 2. Regeringsformen, utan äfven mot allt sundt förnuft; den fjerde och sistei ordningen gjorde sig skyldig till en uppenbar historisk osanning, på hvilken han sedan fotade en mängd argumenter mot den lika arfsrätten. Ått de lillrättavisningar, som de för dessa sina atilltage erhöllo, voro rältvise och välförtjente, är således utom allt tvifvel, likasom det är lullkomligt säkert, att de af alla rättänkande skola erhålla ett belt annat epithet, än det af pamflettskrifvaren dem tillagda, nemligen: esmutshastningar. a N:o A. Huru länge vill MHandelstidningen adrifva gåck med vår Heliga Religions läror!e— Handelstidningen har aldrig drilvit gäck med vår aheliga Religions lärore, och hvad som aldrig haft någon början kan således icke heller hafva något fortvarande, eller slut. Handelstidningen har tvertom, mångfaldiga gånger, dels i kortare och dels i mera genomförda uppsatser uppmanat till en sann kristlig religiositet, till kärlek till Gud och nästan, till vördnad för religionen och dess beliga sanningar, till hörsamhet emot dem af dess tjenare, som rent och klart lära Guds bud och rätter samt derefter sjelfve ställa sitt lesverne. Deremot har den varnat och skall allt fortfarande varna för all skenkristendom, för allt skrymteri, för all ensidigbet i tolkningen af det uppenbarade Ordet, för alla falska profeter, hvill:a utantill äro som får, men innantill såsom glupande ulfvar, för all pietism och jesuitism i lära och lefverne, för allt hypokritiskt å(predikande på taken, under det att hjertats länkamrar äro fulle med hvad ondt ur .... Månne väl detta är att adrisva gäck med religionend2? Måhända uti pamslettskrilvarens och bans likasinnade medbröders ögon; men säkerligen icke i någon annans. Nu vidare i pamslett-lexlen, vidare i undersökningen af det moraliska lik, som ligger för oss och som vi af omständigheternas tvång äro nödgade att dissekera! Pamflettförlattaren påstår, att de åsigter af religion, moral och tidsbildning, hvilka vi i Handelstidningen så ofta (sic!) uttalat, icke varit foster af någon åsann ösfvertygelse. 4 — uru kan pamflettskrifvaren våga, att öfver individens inre motiver uttala en sådan dom?— Han yttrar på något ställe i sin nidskrilt, att vi eläst katekesen så, som legenden berättar, alt Hin Häle läser bibeln. Stackars pomflettskrilvare! De temet ipso narratur fabulal; du slår omkring med anathemer och bibelspråk; men glömmer en af Skristens förnämsta läror: Dömer icke, så varder J icke dömde; fördömer icke, så skolen icke eller J varda fördömde J4 Iluru vill du förklara denna din glömska af ett bud, som du, måhända mer än mången annan, kunde halva behöst att lägga på bjertal? (UIvad som närmast framkallat dessa rader (yttrar sig pamfettskrifvaren) är det obygg