Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1845, sida 3

— —— — — — — —— —T.; ——— vilja hafva kastat svafvelsyra i ansigtet på honom hvaraf ban förlorat synen. Kärleken hade bokstasligen gjort honom blind. Margaretha hade såsom Anglades fästmö tillåtit bonom friheter, dem en flicka blott får tillstädja en brudgum. Men nu slog FAnglade upp med henne, oaktadt alla hennes tårar och böner, hvarpå bon i sin förtvislan söröfvade hvad hon ansåg för en rättvis hämd. När hon vid domstolen varseblef den blinde Anglade, smälte bon i tårar och utropade: aÅlro mig, Anglade, jag lider mer än du att se dig i detta tillstånd! Icke trodde jag det skulle gå så illa! Jag ville endast stänka några droppar syra på dina kinder. Akta mig nu! Du vet, att jag är frisk, stark och arbetsam, jag vill försörja och sköta diglo Anglade afslog hennes anbud. På domarens frågor öfver hvad som föranledt honom att så skändligt bedraga flickan, svarade Anglade, att hon var en pladdrerska, som aldrig kunde tiga med hvad hon viste, och derföre bade han ej velat gifta sig med henne och ville det ej eller nu. Efter ett vältaligt försvar af den unga flickan, genom hennes rältegångsbiträde, blef hon fullkomligt frikänd af juryn. INTET HELFVETE MER! En predikant i Förenta . Staterna predikar en splitter ny lära, han påstår nemligen, att helsvese skall vara fullt om 13 är, så alt efter 1859 ingen skall kunna komma dit och således ej eller mer någon blifva fordömd.