Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1845, sida 3

sånnt, att Xxenias omsorger, hennes lilvande ande, kanhända hennes böner ätergåsvo lifvet åt det barn, Feodor gilvit för förloradt. Detta underverk af ömhet eller fromhet förskaffade henne ett helgons vördnad af de irämlingar, som blifvit skickade från norra Rysslands provinser, för att återbefolka Wologdas öfvergifna ruiner. Tillochmed de, som anse henne för vansinnig, skulle icke våga fråntaga henne dess brors barn; hos ingen uppstår den tanken att bestrida henne detta döden med så stor omsorg undanryckta byte. Delta kärlekens underverk skall trösta hennes landsflyktige broder, hvars hjerta åter skall öppna sig för lyckan, när han får veta, att hans son blifvil räddad, och räddad af henne! En get följer henne, för att dägga barnet. Stundom ser man den jungfruerliga modern, en lefvande bild af Guds moder med Jesusbarnet, sitta på de kolade lemningarne af slottet, der hon blifvit född, och med en systers milda leende betrakta sin själs son, den landsflyktiges barn. Hon vaggar den späda varelsen på sina knän med en gråce, som erinrar om den oskuldsfulla jungfrun, och den återuppväckte besvarar hennes smekningar med en änglalik glädje. . Skundom synes hon drabbad af en ljuf mnen sorglig hågkomsi; då mumlar hennes mun, elt känslolöst echo af det framfarna, maschinmässigt dessa hemlighetsfulla ord, det enda och sista uttrycket af hennes lif, och hvilkas bemärkelse ingen af nybyggarne är i stånd att gissa: obet var då mig, han älskade 15 slut. EN SÄLLSAM RÄTTEGÅNG. En ung flicka, Margaretha Marni, blef helt nyligen inför assisdomstolen i departementet Ärriere anklagad af sin förre fästman, Anglade, att med berådt mod och