Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1845, sida 2

concentrerat sig på Feodors ofrivilliga bekännelse af dess kärlek till henne, och förståndets organer fortsatte sina funktioner, så alt säga, drifne af en fjeder, och lydde liksom drömmande denna qvarlefva af vilja, som befalte dem alt säga och omsäga de hemlighetsfulla och heliga ord, som voro nog för hennes lif. Feodor blef för tillfället skonad, emedan den åskådande hopen af de upproriske trälarne redan var mätt på dessa rysligheter och fordrade uppskof med den unge mannens pinande till följande dag, ehuru bödlarne å sin sida visst icke voro ovillige att sortsätta sitt blodsarbete; ty den overksamme tröttnar alstid förr af brottet, än gerningsmannen. Under tiden ankommo ansenliga truppcorpser från alla håll. Redan bittida följande morgon var det distrikt, der upproret sorst brutit ut, omringadt; de brottsligaste af den manliga befolkningen, dömde icke till döden, ty dödsstraffet är ju, som kändt är, alskaffadt i det under Czarernas faderliga välde så lyckliga Ryssland, utan till 100 knout, uppgålvo lilvet under afstrallningen; de öfriga tillika med qvinnor och barn forslades bort, för alt, såsom det heter, befolka Siberien. Dock sortsara oordningar att ega rum bland befolkningen i traklen at Wologda, och än idag (1839) får man hvarje dag se bönder från olika distrikter, hundratals afsändas till Siberien. Egarne till dessa folktoma byar äro ruinerade, emedan på dylika egendomar menniskor, eller, såsom det i Ryssland heter. själar, utgöra herremannens rikedom. Furst Wologdonskys besillningar blefvo aldeles utödde på menniskor. Feodor med sin mor och sin hustru assärdades till Siberien, på samma gång som de öfrige inbyggarne i hans by. Just i det ögonblick, afresan skulle försiggå, kom Xenia och åsåg denna scen, men utan att säga farväl, ty denna nya olycka återgaf henne icke nagon Stråle af förnuft.