Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1845, sida 2

högre, än i fjol. Alla dessa sammansitande omständigheter göra, alt, om än priset å slangjern, jemfördt med lackjernspriset, nu skalle konveniera stångjernstillverkarne, så kunde de ändock icke smida, förmedelst en total brist på kol, hvilken ej, åtminstone icke väsendtligt, kan afhjelpas förr, än nästkommande vinter. 4) Har en betydlig del af bruksegarne i år arrangerat sina tillverkningar för stålbränning; hvaraf naturligtvis följer, icke allenast att desse lefverera så mycket mindre stångjern från egna bruk, utan äfven att de, i och för detta ändamål, hafva absorberat en betydlig mängd stängjern från andra bruk, alldenstund de icke vil sina egna verk kunna producera tillräckligt ämnesjern, hvilket isynnerhet varit sallet med de betydliga Storsors-verken, der stora ombyggnader under vintern egt rum, och der nu en mängd jern från andra bruk kommer att förädlas till stål. Af allt detta synes tydligt, att tillförseln af stångjern på Gotheborgs våg kommer att i år bli högst obetydlig emot hvad annars plägar vara händelsen, då deremot tillförseln af stål med säkerhet kan antagas blifva öfver all höfsva. Det vore väl, om de idoge Wermlänningarne icke uti detta förhållande komme att röna hvad man kallar cotur i sina spekulationero, i händelse t. ex. jernet stege och stålet, till följe af en öfverproduktion, solle — liksom ett motsatt sorhällande sednast egt rum. I afseende å penningetillgången i marknaden, så får jag göra det tillägg till mitt förra bref, alt det visserligen var penningar i rörelse före prisernas sättande, och liqviderna dessförinnan till en del begynte; men sannolikt är dock, att inkasseringen hade gått bättre, om prissättningen hade skett tidigare, ty de sista dagarne voro vida mera penningar i rörelse, än de försla. — — —