Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1845, sida 2

— Det kan du ha rätt i, men du påstår, alt du icke viste hvad du ville! Nå väl! Du skall få veta det af mig, du ville helt simpelt lisma dig in igen hos Thelenef. — Ah, ni känner mig illa! — Jag känner dig bädre än du kanhända känner dig sjell. Du tänkte så här: man behöfver alltid sina tyranner, och då gifte du dig, tor att erhålla Theleness förlåtelse; vi skulle, sannerligen, i ditt ställe gjort aldeles detsamma; men hvad jag forebrar dig är all du vill bedraga mig, som gissar allt. Du såg dig ingen annan ulvag att atervinna saders gunst, än alt tr gga honom för följderna af din kärlek till dottern, och derför gille du dig utan att bry dig om det sorglis ga lif du skulle bereda din stackars hustru, som du ölvergaf i hennes hafvarnde tillstånd. Alt hon var hafvande, viste jag icke, då jag lemnade henne; hon hade dolt sitt tillstånd för mig. Jag säger dig än en gång, jag har handlat afsigtslöst; jag var van att låta sella mig al min disyster, hon är så förståndig! — Ja, det är skada, det skall blifva en förlust för landet. — J skullen kunna bära händer på henne! — Vi skola utrota allt... Tror du oss vara nog ensaldiga att icke utgjuta ända till sista droppan af Theleness, vår hätskaste fiendes, blod? — Men hon har aldrig gjort er annat än godt. — Hon är hans dotter, det är nog! ... Vi skole skicka fadern till helfvete och dottern till paradiset. Det är hela skilnaden. . — J skolen icke begå ett sådant brott. — Hvem skall: hindra oss derifrån? — Jag. — Du, Feodor! du förrädare! du, som är min fånge; du som har öfvergifvit dina bröder i striden mot.. Han fick icke tid att sluta. Sedan en stund beredde Feodor sig på all döda honom, såsom en sista utväg till räddning; han kastar sig på honom som en tiger och stoter sin