Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1845, sida 2

lång sa knif midt i hjertat på honom. På samma gång qvålver han början till ett skrik, det enda, med en pelis, som han i hast fick fatt på; den döendes sista rosslingar äro försvaga alt höras utanför, och ingifva således icke Feodor någon fruktan. sedan han med ett par ord lugnat sin mor, vill han atergifva henne lampan, på det alt Xenia åter skulle kunna laga, sig i ordning till flykten; men i det samma han går förbi den sofvande gubben, spritter denne upp ur sömnen. oIINvem är du, unge man2n säger han till sin brorson, som han icke kände igen och i hvars arm han med mycken styrka högg lag. Hvilken ånga! blod! Sedan låter han sina f.rfårade blickar irra omkring i stugan och skriker: ett lik! ... Feodor hade släckt lampan, men den inför helgonbilden fortfor att brinna: Tag fast mördarent... Hjelp! bjelp skrek gubben med en dunderstämma. Feodor kunde icke hindra dessa skrik, som utstöttes forlare, än de kunna upprepas, ty gubbens förskräckelse hade nått sin höjd, och han var ännu i besittning af mycken styrka. Basils irupp, som stod på lur, hörde dessa skrik, och innan Feodor kunde göra sig fri från den stackars sånige gubbens konvulsiviska kramningar, rusa 6 med grepar, påkar och liar beväpnade män, hvilka äfven voro försedde med låg, in i stugan, bemägliga sig Feodor, alväpna och binda honom; hvilket alllsammans endast var ett ögonblicks verk. Man släpade af med honom. vHvart för ni mig?... — Till slottet Wologda, för att der bränna dig med Thelenes:... du ser, att ditt förräderi icke har räddat honom. Du hade icke beräknat, att var seger skulle blifva så fullständig och så snar. Man misstrodde dig och iakttog alla dina steg; Thelenef har blifvit förföljd och gripen i det smyghål, dit du fört honom. J skolen dö tillsammans. Slottet brinner redan. . Ä Forisättes.)