Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1845, sida 2

— —— — ——— ——— sin väg och ankommo utan någon vidare händelse till dörren af den gamle bondens koja. Dörren var endast tillstängd medelst en klinka. Denna lylte de upp med mycken varsamhet, öppnade dörren och smögo sig itr på tåspe lsarne i stugan. Gubben läg och sof, insvept i ett svart sårskin, utbredt på en af de grofva bänkar, som på alla sidor klädde stugans väggar. Öfver hans husvud brände en liten lampa framför en gudsmodersbiid. En kettil med varmt vatten, en thekanna och nägra koppar stodo qvar på bordet. Några ögonblick före Mor Dmilris och Feodors a: komst, hade dennes hustru lemnat deras slägtings koja, för alt med sitt barn söka sig en tillflykt hos sin far. Feodor visade sig hvarken öfverraskad eller ledsen, då han fann henne vara bortgången. Han hade icke tillsagt henne att vänta, oc h hans enda önskan var all Xenias tillflyktsort icke måtte blifva känd för någon. Sedan han tänt en lampa vid den, som hängde framför bilden, förde han sin mor och sin disyster upp i ett litet, öfver stugan beligel kyfle. Blifven ensammen qvar i stugan, satte Feodor sig, med armbågarne stödde mot knän och hufvudet lutadt i händerna, på nedersta steget af den lilla trappa, som förde upp till kyllel, der hans mor och syster befunno sig. Knappt hade Xenia löst upp knytet, i hvilket läge kläderna hon skulle taga på sig, förrän Feodor med en sakta hvissling kallade på sin mor. Uvad vill du? frågade denna med låg röst. — Släck er lampa, jag hör någon kommas, svarade den unge mannen lika sakta. Ljuset släcktes deruppe och allt försänktes i tystnad (Forlsättes.)