i— A——pAft —p—qk—— ————— ——— —— för henne sakernas läge sålunda: oJag var utsedd all i spetsen för de yngste och raskaste marschera på nästa stad, hvars endast af några veteraner bestående garnison de våra nu äro på väg att öfverrumpla. Vi äro de starkaste. Jag länkte m:n kunde umbära mig för den forsta expeditionen och derför har jag med berådt mod och vilja försummat min pligt, jag har öfvergifvit den heliga truppen för alt skynda till er far; varnad i tide af mig, har Thelenef gömt sig i en, på kronans egendomar belägen hydda. Men nu fasar jag vid den tanken, all det kanske är försent att rädda er. Hoppet att rädda er far har kommit mig alt förnöta en för er dyrbar tid; jag trodde mig genom Theleness räddning förtjena er tacksamhel, och beräknade icke det uppehäall härigenom skulle uppstå; dock är ni mindre blottställd, än er far, och det är än alltid hopp om er räddning. — Men du, du har störtat dig i sördersvet! sade hans mor med en sorgsen ton. — Hvad! föll Xenia in, har min bror störlat sig i förderfvet för min skull? — Har han icke svikit i det asgörande ögonblicket? återtog gumman; han är brostslig, man skall döda honom. — Jag har förljent döden. — Och jag skulle vara vållande till en dylik olIycka! utropade Xenia, uej. nej, du skall fiy, du skall dölja dig med mig. — Aldrig. 5 Under slyktingarnes brådstörtade gång, tilltog skenet ar elden, och från randen af horisonten, der det i början sågs sticka upp, utredde det sig allt vidare på himlen. Icke ett skrik, icke elt bösskott. icke ett klämtande förrådde de förfärliga scener af plundring och blodsutgjutelse, hvilka voro i annalkande, utan allt var försänkt i en hemsk, olycksbådande tystnad. Du skall icke öfvergifva din Systern, fortfor Xenia, skälfvande af sasa och förskräckelse.