Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1845, sida 2

————ä—ä—.———— — hvilken dock i sjelfva verket tell. Man sår längre fram se hvad som verkligen var motivet till detta barbari, som icke var soranledt al en simpel nyck. Nenia hade trolt sig gissa orsaken till det fel, som hade så svåra toljder för hennes bror. Hon föreställde sig, att eodor var förälskad i Catharina, en ung och vacker bondficka i nästa by; och så snart den olyckliges blessyrer blifvit läkta, hvilket icke inträffade förrän efter flere veckors förlopp, ty afstraftningen hade varit grym, så tog hon sig för att godtgöra det onda så mycket i hennes sormäga stod. Hon tänkte, att det enda medlet att lyckas uti denna sin afsigt var att gilta honom med den unga flicka, i hvilken hon trodde honom vara betagen; och knappt hade Xenia meddellt sin far denna plan, förrän hans hat mot Feodor tycktes stilla sig. Giltermålet försiggick i största hat till stor tillireosställelse för Xcnia, som trodde, alt Feodor i skötet af huslig sällhet skulle kunna sörlora hågkomsten af sin djupa smärta och grämeke. Hon bedrog sig, Insenting kunde trösta Feodor. Hon ensam trodde sg gissa hvad det var som så nedtryckte honom; hor var hans förtrogna utan alt han förtrott henne någt, ty han beklagade sig aldrig. För öfrigt var dm behandling, han ulstått, någonting så vanligt, at ingen dervid fästade någon vigt; utom han sjelf och Xenia tänkte ingen i hela landet derpå. Han undvek med en beundransvärd instinkt af stolthet allt hvad som stulle hafva kunnat påminna om hvad han hade lidit: han flydde ofrivilligt under en trosskakning när han såg, ajt någon afhans kamrater skulle afstraslas; han darrade vid blotta äsynen af en käpp elle ett rör i handen på en karl. Har hade, som man siger, haft för godt under sina pojkår: gynnad af irtendenten, och sedan skonsamt behandlad af sina förmän, afundad af sina