het, som gaf sig tillkänna i den unge mannens röst, ord och åthäfvor. Xenia var en af dessa nordiska skönheter, sådana som man icke får se i några andra länder. Renneten af hennes drag skulle man tagit för kallsinnighet, så sramt icke den ömmaste liukäånslighet nyanserat hennes sysionomi. Nyss fylld 20 år, lefde hon ännu i okunnighet om hjertats qval, så alt harmonien i hennes anletsdrag än ej blifvit störd af någon passions förhärjande framfart. Ilon var hög och smärt, hennes växt egde ett eget behag, ehuru den vanliga långsamheten i hennes rörelser dolde dess smidighet. Uli hennes försmäktande väsende låg något förtjusande, som endast tillhör qvinnorna i hennes land. Xxenia var, med få ord, skön som en drottning, hon egde derjemte en bondflickas hela sriskhet och liflighet. Som hon nu dertill viste att genom en smakfull och passande klädsel, som likväl var af samma slag, som qvinnor af hennes stånd allmänt brukade, fast mera vårdad och elegant, förhöja sina behag, så kan man göra sig elt begrepp om den unga Ryskans intagande utseende. Hennes dibror var en af de skönaste män i ett guvernement, beryktadt för sina inbyggares skönhet, smärta och resliga växt, hälsa och glada utseende. Oftyerhopad med alla de yttre naturens gåfvor, hvilka göra en man stolt och trygg, iakttog dock Feodor, förödmjukad genom en uppfostran vida öfver den plats, han intog i samhället... och kanhända genom känslan af sitt inre värde, som stod i skarp motsats med hans låga stånd, nästan alltid samma ställning som en lifdömd, hvilken går sitt straff tull mötes. Denna nedtryckta sorgliga ställning hade han antagit samma dag, han led det straff, som blifvit honom ålagdt at Thelenef under förevänning alt denne unge man, hans dotters dibror, och dittills hans gunstling, hans bortskämda barn, hade gjort sig skyldig lill en försummelse i sina göromål,