Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1845, sida 1

varit oskiljaktigt med äganderätten till sasligheerna förenade. besse afgisfster böra ock hafva lagils i beräkning vid inköp af husen; och byrorne samt egendomarnes deraf beroende afkastning synas icke vara bestämde utan med afseende å samme afgilter. Och då fråga nu uppstått om ofrige Innevånarnes deltagande i utgifter, som för dem hittills varit främmände, synes ett anspråk derutofver föga kunna medföra någon följd. Då Committerade således antaga, att llusägarne i allmäånhet icke kunna påräkna någon lindring i bittills varande utgifter, hafva Commiterade likväl icke hunnat undgå, att, af skäl, som här nedan närmare utvecklas, finna rättvist och billigt, att Stadens öfrise Innevänare i brandvaktsafgiften deltaga. llvad derefter beträffar de vidare kostnader, som för ett fullkomligarevinnande af de ifrågasatte ändamålen må erfordras, så måste komma under betraktande, att llusägarnes skyldigheter hafva en begränsning i hittills varande bestämmelser och i det nödvändiga, så att hvad derutofver fordras icke skäligen kan åläggas dem mera än Stadens ofrige Innevanare, hvilka således alla böra deri deltaga i den mohn de af sörändringarne eller förbättringarne hafva bytta eller fördel; och så vidt samma förbättringar utgöra föremål för en gemensam önskan, mäste ock såsom ofelbar grund för allas deltagande deri, antagas omöjligheten, att på annat säll ernå hvad som önskas. commiterade hafva i grund häraf ansett först böra utredas, buruledes fördelen af de ifrågavarande utgilterne, såväl i deras hittills varande, som blifvande skick tillflyter Stadens Innevänare olika med afseende å de olika klasser, deri de hunna fördelas, såsom Husägare, Näringsidkare, samt Embeisoch Tjenstemän jemte Siandspersoner; och tro sig Committerade, med afseende äå här nedan anforde skål, och de öfrige grunder, som för en hvar äro uppenbara, kunna antaga: i 1:o. Alt brandvakts-afgiften har till ändamål en fördel, som är gemensam för Stadens samtlige Innevånare. benna afgift, som har sin grund i kongl. Resolutionen den 22 September 4748, asfser tidigt tillkännagifvande al pakommande eldfara; men denna drabbar äfven lösegendomen, som ännu icke i allmänhet är försäkrad; och eburu Ilusägarne, såsom vilkor för den vunna försäkringen å deras fastigheter, hafva en ovillkorlig förbindelse att underhalla brandvakt, kan denna skyldighet likväl så mycket mindre föranleda til aliggande for dem, att bekosta brandvakten på hittills brukligt sätt, som brandvakten möjligen skulle hunna inskränkas, om den icke nu mera, enligt 43 Artikeln 7 2. Brandordningen, tillika bade skyldighet alt hindra och afvärja öfvervåld samt stöld och inbrott i bus och gårdar; hvaraf följer, att Stadens osrige Innevånare jemväl hafva fordel al denna säkerbetspolice, och alltså böra bidraga till underhållet deraf, i synnerhet om den på elt åndamälsenligare sätt organiseras i 2:o. Ått sordelen af gatornes omläggning husvudsakligen tillfaller dels thusagarne. så vidt derigenom beredes trelnad och snygghet och vinnes lättnad i Ilusägarnes åliggande att underhalla och rengöra gatorna, dels ock Nåäringsidkhare, som för körslor och transport af varor begagna gatorne; hvaremot Embetsoch Ståndspersoner endast i ringare motkn hafva fördelen af en dylik omläggning. 5:o. Ålt nyttan af trottoirers anläggning är gemensam lör alla forenämnde tre klasser bland Stadens Inneväånare. 4:o. All fördelen af galu-upplysningen är lika beskaffad; och 5:o. ML, hvad angår en dyrbarare och prydligare quaijbyggnad, detta loretag ostridigt afser en utmärkt prydnad för Staden, hvarjemte fördelen deraf i betydlig moln Ullsaller de ägarne af vid kanalerne belägne hus. bo 2 —