INSÄND T. Hatholåker och Läsare . Och Christus sjelf sade: Jag är icke komMen att bringa frid utan Sstrid; men likasom den frid, han bringar efter Segren, ej är menniskors frid, så är den strid, ban medför, ej heller menniskors strid om det usla jordiska mitt och dilt, utan om det högsta, det andliga eviga goda, en slrid, som också andligt bör utkämpas och der inblandningen af hvad verldsligt som heldst är ett vanhelgande; och blott derför att det verldskiga kommer så mycket i fråga vid politiken, urarta dess strider ofta nog till blodiga handgripligbeter, Så är det sållan eller aldrig i religiost hänseende. Blott ett enda exempel veta vi all påminna oss, inom Nordamerikanska unionen, sedan dess början, och det var för ett par år sedan, i pielismens hemland, Philadelphia, der de sörtryckta kathosikerna gåsvo sig något väldsamt lust, hvilket lihväl just var en följd af pietismens af staten de facto, om också ej de jure, sanktionerade öfvervigt. De onda följderna af denna statsreligion, som höll på at insmyga sig af denna slatens — —— ) Forts. och slut fr. N:r 72. — — —— — — —