Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1845, sida 1

DEN IIEMLIGIIETSFULLLA SÅNGEN.) MUSIKALISK NOVELL, AF GUSTAF NICOLAI (Öfversättning.) Till höger vid vägen höjde sig de mörka konturerna af en kyrkha. Postiljonen korsade sig och mumlade: oHär är icke godt att stanna. Betjenterna hade stigit ned af vagnen, och nu berättade han tör dem, med synbar ång gest, all det spökade i kyrkan. Tornuret förkunnade midnatislimman. Tillbakalutad och tyst satt den sjuka damen i vagnen, Ilennes man lyssnade med ångest till hennes önskningar, stora svettdroppar stodo på hans panna. Då hördes plötsligt ur den mörka ödsliga kyrkan orgeltoner, likasom framkallade af en andehand; ett dystert praludium i D moll genombäfvade rysligt skönt den stilla natten. Ur detia preludiom utvecklade sig snart melodier till en underbar sång. Genast vid första tonerna af densamma resle sig dn sjuka likasom rörd af en blixt, och då bon efter nägra takter icke vidare kunde tvifla på, all hon kände denna melodi, sjönk hon, med utropel: Jesus, Marialyp vanmäktig tillbaka. Betagen af djupaste bekymmer, frågade Prinsen (ly det var han) postiljonen, om något kloster funnes här nära; i detta fall, yttrade han, ville han genast der bedja om hjelp och nattläger. Postiljonen svarade, att delta var kyrkan och prestgården till den nära liggande byn R. oErs nåd skulle väl icke vilja stanna här? fortfor. den bäfvande karlen sakta, Hör Ers Nåd icke, — hör ni icke? — Der musik ljuder i natten, der äro också menniskor vaknar, svarade prinsen lugn, samt befalte betjenterna, att genast gå till prestgården och i sitt namn bedja om herberge för hans dödssjuka gemål. De gingo. Prinsen var, tillika med kammarjungfrun, sysselsatt omkring Maria; han höll en 1 Se N:o 61. 65. 66. 69. 70.