———— TIDNINGSOFVERSIGT. Åstonbladet har i sitt 66:te N:o för den 20:nåe dennes gilvit den nuvarande Regeringen nedanstående teslimonum vite, i hvilket vi skynde att taga inteckning. Det lyder, som följer: All Regeringens bestämda och positiva uppsrädande i en liberal rigtning, eller på folkets Lida, alliid skall blifva elt lystringsord, maktigi genljudande öfver alla landsåndar, och väcka ett underbart nytt lif och enthusiasm hos nationen, det lär knappt nagon betvilla, Vid en sådan sakernas ställning skulle nästa riksdag troligen kunna öppnas under helt andra auspicier för resormsraågan, på Riddarhuset och i Presteståndet, än den möjligtvis kan ega, sa länge båda dessa standsmajorileter ännu i sjelsva verket tro, att Regeringen i tysthet mera är på deras sida, än på folkets, medan Borgare-och Bondestånden, churu de äro öfvertysade om en liberal syflning hos hegeringen i vissa fall, likasom om heder och rätträdichet i slyrelsemaklens utöfning, likväl ännu icke hafva någon enda i politiskt himseende bestunmmande liberal handling från Regeringens sida alt sramsätta såsom vederläggning emot de förras mening. — — — llt beror på dill gevärö, sjunger Agatha till Max i Friskytten, och det. samma kan den liberalt sinnade delen af pressen och nationen med shal suga om Riegeringen. Vill Iiegeringen uyprigliyt en reform, som icke blir en sammangyttring af gamla, historiska öfverlefvor och missbruk, med nåtislärans i nyare tider allt mer mäktiva och erkända grundsatser, utan så beskaffad, att den kan med öppna armar af nationen mottagas och gisva våra institutioner ett nytt lif? — se der hela frågan. Härmed är på intet sält vår mening att bestrida, det Regeringen visat mänga vackra drag af rättsinthet och liberalitet, sramför allt i flera fall, der Konu NCR personligen framiriull; men vill man gn närmare till hjertroten, så frukta (2) vi alt upptåcka, jemte denna vackra syftning, en viss tvehan och obeslutsamhet i saädana fall, der de liberala grundsatserna raka i starkare konflikt med de privilesierade intressena. IUlvad bjelper det t. ex., alt vi eller Dayligt Allehanda tro (sic?) Regeringen vara liberalt sinnad i frågan om den lika arsseller gisto-rätten, så länge less neutralitet, vi vilje icke såua likgiltighet, för framgången af denna äsigt är så stor, ut det ofliciella bladet, hvilket, man må vända allen huru som helst, ändock till en viss grad näste anses disponibelt under Regeringens vilja, illates att alla dagar predika emot den lika rssrätten, nära nog med samma ifver, som resten Nyman, eller någon annan läsarekaplan, lundrar från sin predikstol. IIvilka slutsatser kall man draga häraf? Måste icke äfven den nest opartiske betraktare atminstone finna beynnerliyt, alt Regeringen, om den verkligen