Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1845, sida 1

EA AA AH HH WII EV HA a se Stockholm den 24 Mars. Efter de stormar; som representationsfrågan inom samtelige Stånden under förra Veckan uppväckte, bar nu åter en liten stiltje inträdt, dock endast för kort tid, ty alltsor vigtiga srågor, att utan stormar och oväder kunna algoras, vänta ännu sin förlossning. Några ord om representationsfrågans öde inom Stånden anser jag mig så mycket hellre här böra yttra, som tvenne al våra tidningar tyckas vara mycket angelägna att ganska ensidiyt framställa förhållandet. Inom de tvenne till rangen förnämste, men, såsom represenlanter al Svenska nationen, mest betydelselösa Ständen — Adeln och Presterskapet — rönte frågan det öde, man allmänt väntat, nemligen det, alt konstilutions-utskottets förslag till sine detaljer ogillades, men till sina grunder godkändes. At godkänna förstaget i dess helhet, bade varit for impopulärt, men genom alt godkänna grunderna — de fem Stånden — bar man ju tll komplett evideus deducerate, att man är villig lyssna till nödiga (!!!) reformer, ja t. o. m. böjd för koncessioner.? Ilvilken ädelhet hos de Ridderlige, hvilken medlande försonlighet hos de Andlige! — Borsaresländet bade mycket brådt med att förklara sig för Reformvännernas förslag, och denna brådska torde denna gång hafva baft ett eget skäl för sig, man ville nemligen fatta sitt beslut före bondeslåndet, för att derigenom förmå detta Ständ, att äfven förklara sig för Reformvännernas förslag. llärutinnan missräknade man sig dock, och Bengt Gudmundssons förslag förhlarades, efter trenne dagars fortgående ölverläggningar, såsom Ståndets gemensamma tanke. Under diskussionerna hårvid framställdes med en beromlig talang af flere talare olämpligheten af Resormvånnernas förslag, genom den betydelselösa röl, som deri sormentes hafva blifvit tilllagd Svenska allmogen, och nekas han ej heller al den oparlishe och fördomssrie, att slere af dessa framställda anmärkningar ej sakna fog, huru önvskligt det än hade varit, att Bondeoch horgareständen i denna fråga, för att bereda en snar framgång at reformen, stannat i samma beslut ; men att Bondeständet ej ensamt bör uppbära tfadel bärföre, utan att detta i lika min, om ej i större, bör drabba Borgareståndet, anser jag rättast, helst Borgareståndet, då det hastade att fatta sitt beslut, ej hunde vara ohunnigt om tånkesatten inom bondeständet. En grof osanning är, att Bengt Judmundssons förslag kom frawsmygande i elloste timman, och eburu den person, som sramkommit med denna fula insinuation, fatt Dagl. Allehandas ordlosssedel på att vara en Bondeståndets verklige vän, så bar jog för min del goda skäl att tvifla på upprigtiaheten af denna vänskap, så länge den endast på dylikt sätt ger sig tillkänna. Hedren att hafva sramkommit med denna fula insinuation tillhör Vinterbladet, och äran af att hafva aftryckt ocb till alla delar instämt i densamma tillkommer Dagl. lleharnd a. Sanna förhallandet är emedlertid, att Bengt Gudmundssons förslag framlades för Konstitutions-utshottet, men der, af lätt begripliga skäl, ej rönte den framgiug, alt det i Utskottets celebra utlåtande i representationsfrågan kunde få plats, utan blott antyddes och omnämndes. Framsmygandet och ellofte timman? stå således tills vidare endast för Vinterbladets ochAll eh a ndas räkning såsom ett minus i deras meritlistor. Alla förkättringsförsök, vare sig mot Bondeståndet, eller någon annan, rimma sig föga med den liberalitet i åsigter och handlingssätt, hvilken man en gång för alla förklarat sig hylla, och dessa försök kunna i Posttidningen och Morgonen, då de der göras, al mig få passera oanmärkte, men, då de göras från de tidningar, som säga sig strida i liberalismens leder, anser jag mig pligtig att tillrättavicsa dom OPeh ad fjänindar GOSHYTa or cvl.