Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1845, sida 1

( D DC———5Fz— :———— bå samiljen återkommit till hufvudstaden, sökte föräldrarne att på allt säll förströ sill barn. Men Maria försjonk smånigom i ett djupt svårmod, och hennes dessutom späda kropp lät befara en snar upplösning. Om baronen och hans anspråk nämndes aldrig en bokstaf; ja, modren sökte lugna Maria med den försäkran, alt intet tvång skulle påläggas henne. Men flickan förblef sjuk, och så förfärliga nerfattacker inställde sig smånigom, att läkaren beslöt en magnetisk kur. Under tiden ötverlemnade sig äfven Joseph it elt dystert svårmod. I början hade han återvändt till Såchsiska Schweitz, hade förgäfves genomströfvat denna trakt i alla rigtningar, i hopp, att här återfinna den älskade; derpå hade äfven han återvändt till hufvudstaden, hvarest lika som förut alla hans etterforskningar blefvo fruktlösa. Han tänkte numera på ingenting annat än på Maria, förslösade sin lid, drömde vid Pianot saliga drömmar och improviserade sånger, fulla af längtan och trånad. lian kände sig lycklig i all sin kärleks smärta. En klar, månljus sommarnalt satt ban vid öppet fönster. Djup stillhet rådde på gatorna; milda, uppfriskande flägtar lekte med hans lockar. Han hade insomnat och lutade sitt hufvud mol fönslerkarmen. En ljuf dröm gycklade omkring honom: Likasom förut stod han med Maria på Bastei. Leende och med himmelsk ömhet blickade hon på honom; en onämnbar hänryckning strömmade genom hans lemmar, han slog sin arm kring henne och lsryckte en glödande kyss på hennes läppar. Han kunde icke slita sig ifrån dessa läppar, och under det deras själar lågade i hvarandra, ljöd en underbar, hiemlighetsfull melodie: och han lyssnade till de åäskeliga ljuden. ty det var liksom sög han denna ljufrva musik ran flickans mun. Då hördes baronens galande tuppstämma, förskräckta sleto de sig jrcån hvarandra och — Joseph vaknade. Han suckade, tillslöt sina ögon, sökte al lå drömma mer