Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1845, sida 1

i —j—j—j—ä——2x————— — — — längtade morgongryningen: snart blef det lisligt på vägen. Af en vandrare fick han veta, all han befann sig nära Schandau och skyndade således dit för alt kunskapa; men ack! han sann icke den älskade; de af honom efterfrågade personer hade icke uppehållit sig i något af värdshusen under natten; de måste alltså hafva rest vidare. Genasdt tog han en vagn till Pirna, men äfven der blefvo hans efterforskningar utan påsoljd. Från Pirna reste han vidare lill Dresden, och här stannade han slere dagar, utan att det lyckades honom att upptäcka den försvunna. Delta var äfven ganska naturligt, ty de resande voro på vägen tll ett fo närheten af Pirna beläget och baronen tillhörigt gods, till hvilket de ock samma natt anlände, utan att derfore behofva att resa in i staden. I ett högst beklagansvärdt tillstånd anlände Maria till godset. Hennes nerver voro så förstämda, att då man uppsordrade henne till munterhet, utbrast hon i tårar. ay De högtidligheter, baronen ha: de haft för atsigt all forandtalsa, nåste inställas, och Grelven såg sig nödsakad, att inom få dogar ålervända hem, för att anfortro sitt barn i en skicklig läkares värd. Baronen ledsagade den grefiiga fmiljen ända till gränsen och skiljde sig här ganska förstämd från sin vän, emedan Maria, sedan aftonen på Bastei, hade behandlat honom ganska nyckfulli. Först vid asskedet syntes Maria något gladare, så att Baronen icke hunde underlåta att beklaga sig öfver, all hans aflägsnande tycktes glädja henne. Då familjen Var allena, yttrade den förtörnade fidren sitt missnöje öfver dottren. Det kom till förklaringar. Grefyen gal henne sitt hedersord på, alt bela hans existens berodde på denna förening, och den olyckliga Maria kunde endast gråta. Den omsorgsfulla modren förebrådde sin man hans oaktsamhet, då Maria dessutom var sjuk, och samtalet asstannade