då oppositionen tystna och eftergifva sina fordringar endast för det den har oskåb att hoppas, at den en gång möjligen skall vinna sitt mal, och skule den endast så länge eltertrahla detta mal, som den insig omcjligheten att uppan detsamma?? är det endast ade moderalav, som älska och ära konungadometo (den monarhiska principen?) coch ordningen?o Hyad det för elt å4sorake, som vid innevarande Riksmöte aulgått Ir in overkställbara republikanska idöer? Var ej det nu fallna representationsförslaget, för att tala med Sahlströms egna ord, det mest arepublikanshae af alla de reformförslag, vi sett oppositionen framställa, men icke dess mindre syntes ju namnet a Pehr Sahlström under den behanta audressenc, som för ännu ej 42 månader sedan bhögtidligev uppmanade till detta forslazs antagande? — Då Åstonbladet underlatit att framställa dessa frågor till P. Sahlström, lage vi oss friheten alt göra det; men anhalla :derjemte, att ban ej matte fördröja deras besvarande, till dess han återvändt lill asitt alredliga hems, utan ju förr dess heldre gripa verket an. Ålven skulle det vara intressant alt få upplyst, om det verkligen är grundadt, att Sahlström, sasam en tidning påstatt, visat sig så amoderote i anslagssrågor, att han vid innevarande RikOsmCte väckt motioner om anslag till ett belopp af 400,000 Rur. Då vi således nogare undersöka de der vinkarna, som från ett visst håll frombastats, och jemföre dem ytterligare med Sahlströms i Allonbladet utan reservation från Redaktionen inangna, här ofvan citerade yttrande, så komme vi till den slutsats, all de amoderatad lörneka sina förr hyllade radikala åsigter och äro böjue för asnarl sagdta, alla koncessioner, och detta endast af den orsak, att det är aanledning cChovypas all reger ingen vill och kan handla i fo! kets och den borgerliga frihetens intressec! abe moderatac äro-saledes nöjde endast med hoppet, och, för alt få sröjda sig åt detta, tyckas de vilja uppossra sjelfva målet. abe radihalec deremot glädja sig åt hoppet, men vilja ej stanna förr, än de hunnit målet för sina stråfvanden. All så der pruta med sin ölvertygelse har alltid förefallit oss mindre rått; och vi kunne ej underlåta, att här intaga pågra träffande åsigter i detta ämne, dem vi för icke länge sedan haft tillfälle läsa: aModerantism är icke detsamma som moderation, denna berömvärda egenskap, då man är fri från ytterligbeter i handling, från öfverdrilt och orimligheter i tänkesätt. Moderaalism är ett slags jemkningsoch prutningssystem med det sanna sjelf: ett besynnerligt system, som, efter att hafva insett och medgifvit två gånger två vara fyra, likväl går in på att det är lem, sju, tretton, nitton eller hvad som helst någon behaglig önskan för tillfället må bjuda. I saker af ingen eller ringa vigt betyder sådant föga. Men icke så, när frågan rör grundsatserna för menniskoväl, bildningens sästen, religionens och samhällets sjellva hufvudvilkor. AW här gå tillväga med ett system af halssanning och halslögn på en gång, är det farligaste af allt. Det ouda deri visar sig måttlat lägt, emedan det år försatt med godt ; det goda matiligt högt, såsom neddraget af ondt. Derigenom bekomma begge en viss yta af mildhet och behag, som fängslar den mindre tänkande delen af allmånheten. Men det sörtjenar tagas i allvarsamt betraktande, hvad det likväl i sig sjelf innebär, då Rätt och Orätt på sådant satt befinna sig tillsammans modererade genom hvarandra: förvandlade till en massa af ... chaos. — — — Det är Lamartine, som yttrar sig så, och det ingen må beskylla oss för åoverkställhara republikanska idcera, för det vi in casu vågat åharana datta Anande få vi HnHlvca Alf JAt