—— ————— ——— —— äTI 1—pp WUm: formen, neml. nedsättning i de tryckande shatferne — har man ej en gåäng rönt minsta hopp om en förändring, ehuru det nu, i anscende till våra svara handelskonjunkturer och allmånt osverklagade penningbrist, har ånat mera skäl för sig, än fordom, att bevilja en dylik nedsättning. Vi fråge nu en hvar, som icke föresatt sis att ideligen jubla och ropa hurrah! till allt, hvad som efter.den 8 Mars 4844 hitintills skett och hädanefter kommer att ske — vi srage om dessa aföråndrade omständighetero äro tillfyllest, att kunna förmå representationen och pressen alt afstå från sina förr yttrade dsiter, eller om ej just nu, då man vet med sig, att man ej salar för dölva öron och att ens röst ej är en ropandes röst i öknen, det är skäl att handla? Under förra regimen skrek man, men blef ej hörd; nu behofver man ej skrika, utan endast sansadt och öppet sramsiälla sina fordringar; men i det stället sramkastas vinkar, att man bor inskränka sina fordringar! Äro dessa vinkar ej ett tydligt medgilvande, att all opposition under förra regimen var för aradikalb och saledes ett indirekt försvar för gamla systemet, och vad skall man väl tänka och säga derom, att de sramkastas just från det ball, hvariflrån den ej allenast mest radikala utan äfven den bittraste opposition fordom utgick? Vederbörande äro bäst sjelljve i tilllälle alt besvara dessa fragor. i en omstänlighet ha sakerna verkligen förändrat sig, nemligen i bufsudstads-pressens ställning. Efter den S:de Mars sistiidet är har — så förefaller det atminstone 0Ås — pressen i hulvudsladen, och synnerligast den mest spridda al vara tidningar, stallt si: på en besynnerlig och intetsåvande ståndpunkt, och i sin visade neutralitet tällat med vär färglösa ininis:er, samt tyches endast afbida tiden, ior alt se upplösningen på gatan, och då först vilja taga sitt parti. Denna tanka har patsingat sig oss, och da vi ej endast ega subjektiva grunder for densamma, utan äfven objektiva, såsom här nedan skall visas, skulle vi anse oss bandla orålt, om vi ej äfven, med åsidosättande af alla konsiderationer, skulle nedskrilva den, ehuru vi veta stormarne från ett visst båll härföre skola brista ut emot oss: men en publicist far ej i första rummet estertrakta lugnet, om han redligen skall uppfylla sin pligt sasom sadan, utan han maste lika litet se genom fingret med dem, han anser och vill anse för sina vänner, som dem han bestämdt känner såsom sina mosländare. Nyligen fingo vi af Aftonbladet uppbära de hältigaste sorebråelser, för det vi, ehuru med en ganska sträng reservation frin vår sida, intogo en oss från hufvudstaden tillsänd artikel; nagra dagar derefter intog Aftonbladet utan all reservation en artikel från kRiksdagsmannen P. Sahlström, hvari följande högst oväntade uttryck förekomma : 4daullras af alla färger sträcka livarandra en lje Ipsam hand för att hindra och motarbeta de moderat a, hvilka älska och ära konungadömet (?) ech ordningen, just för ordningens och lugnels skull, och hvilka sednare på intet vilkor velat gå in på att fora ett språk, som utgick ifrån overkstullbara (!) republi ikanska ideer ( (!!!), just under en epok, då fosterlandet fatt en regering, om hbvilken man på grund af flere anledningar har skål att hoppas, att den både vill och kan handia i folkets och den borgerliga frihetens interesse, och som bör äga ett stöd hos folket, i alla de atgärder, den vidtager i sådan riktning.o vi anse oss ingalunda besogade alt ringa i stormklockan, för det aftonbladet varit så amoderato, att det vid dessa Sablströms beskyllningar mot pluraliteten inom det Stånd, ban sjelf tillhör, ej haft ett enda litet ord att anmärkningsvis tillägga; men bra gerna skulle vi sett, om Aftonbladet Yilbakavisat dylika tillmälen, helst under nästlöregående Riksdag besagde Sahlström just var den, som ej eltergaf någon eradilalo bvarlen wti sitt språk, eller i hvad han nu kallar 4overkställbara republikanska ideer,, och som sal des vu cj bordt bli helt och hället D RE of . I 4 22