De Moderate och de Readitkale. ågra reflexioner i anledning af en artikel i Vinlerbladet, och P. Sahlströms i Aftonbladet införda förklaring. bkå nu flere tidningar öppet börjat erkänna, att oppositionen (vi tala naturligtvis om den liberala oppositionen och ej om den s. k. Torvopposilionen) vid innevarande period bör handla eller mera amoderatao åsigter, än förr, och till grund för detta sitt påstaende åberopa de dlörändrade omständigheterneo, så torde ej vara ur vägen, alt något närmare efterse, i hvad mån omständigheterna verkligen förändrat sig, och om detta skett till den grad, att den kompakta opinion, som för ej länge sedan, så väl genom pressen som i Representationen uttalade sig, nu vunnit sina önskningar, eller om domständigheternao endast så till vida blifvit åsorändraden, alt hoppet om en förbättrad samhällsbelägenhet nu visat sig närmare, än fordom, och att, till följe häraf, en vacker sorsonande sramtidsbild framträdt för våra ögon, ovane alt ens på afständ skåda gryningen till något bättre. Den gamla oppositionen fordrade hufvudsakligen, såsom bekant är: aflägsnandet al ett förhatligt, icke grundlagsenligt, sidoinflytande; en nationel regering; ett på rätivisa och förtjenst grundadt besordringssystem; genomgripande resormer i vär representation, var kriminal-lag, I vår nåringslagstiftning och vart skolväsende, m. m.; nedsättning i skatterne, en forenkling i sår administration och vår armå 0. s. v. Hvad nu först sidoinflytandet, eller den s. k. ftamarillan, angår, så är den tillika med samla systemet saligen afsomnad, och ännu är ej nagon anledning förmoda, alt en ny hammarilla I skall äter uppsta ur den gamlas sarkophag. Härutinnan bafva saledes omständigheterna verkligen förändrat sig på ett tillfredsstållande sätt. Hvad dernåst befordringssystemet vidkommer, så miste man också, for att döma efter de befordringar, som eat rum under den nya regimen, medeikva, det äfven härutinnan en fördelaktig förändring inträffat. , Också hafve vi i desse lvenne punkter lika litet från ade Kadikalev som fran åde Moderateo hört nagra anmärkningar göras. Hvad åter sordran af en nalionel regering beträffar, så har landet visserligen erhållit en konung, som eger folkets hela härlek och fortroende och som hitintills visat sig den värdig; men den minister, som ou i tio manader omgifvit ihronen, utan alt angilva sin färg, utan att väga gåz hvarken sram eller tillbaka, och om hvars åsigter och system nationen ännu i denna stund svålvar i okunnighet, har endast genom den medborgerliga oforvitligheten, en hvar af dess ledamöter, såasom enskild person, åger, kunnat bibehålla sig: och den enda större kapaciteten i denna minister är ett arf från den gamla regimen. Men äfven denna minister torde ej kunna klaga öfver ett hardhändt bemötande fran ade Radikale.o Således hör ännu en nationel regering till de oupplyllde onskningarne. Medsgilva vilje vi gerna, så åradikaleo vi än äro, att i närvarande ögonblick en kraftfull nationel minister är ganska svar att uppsätta, ty under de 423 segermanna-anlag i-sin linda; men utaf alla ministerer torde den färglösa vara den för landet minst batande, ty den yppar i hvarje sin handling en svaghet, den en styrelse aldrig bör öppet erkänna. Alt nu tala om de så länge och så isrigt påyrkade reformerne, så sta sakerna hårutinnan alldeles in statu quo, med undantag deraf, att i den vigtigaste af dessa reformer — representalionens ombildning — regeringen sormlizen afgilvit det löfte, watt den ej kan sallanP, utan alt den dock, oss veterligen, oaktadt flere yppade tillfällen, hitintills gjort nagot, för att hindia den från fall, och, hvad de fleste af de öfrige retormerne vidkommer, losvat alt till nästa Riksdag framlägga fårclac sälla åreno qväsdes nästan hvarje större stalsom -— ch en