shiilel! llIvarje medborgares rättighet, alt i staten vara en man för sig, oberoende af alla andra inskränkningar, vilkor, lagar och föreskrifter, än dem, hvilka, såsom ett uttryck af den sörnustiga allmänna viljan, gälla lika för statens samtlige medlemmar och äro den grundval, på hvilken samhällsordningen hvilar. ilvad är andelig frihet? Uvarje medborgares rättighet att bekänna sig till den religion, hvars föreskrifter han förnuftsenligt finner vara mest öfverensstämmande med sill samvete, äfvensom hvarje medborgares råttighet att estersorska och för sig och andra sörnustsenligt söka förklara de höga sanningar, religionen innehåller. När kunna folken hoppas att blifva befriade ur det tillstånd af tvång, i hvilket de af jordens mäktige och hierarkerne blifvit försatte? När de fullkomligt lärt känna och erkänna sitt eget menniskovärde; när de druckit och druckit djupt ur kunskapernas evigt slodande källa; när okunnighetens mörker blir dem en styggelse, och upplysningen för dem varder lika oumbärlig som solljuset för heliotropen ; när de rätt förstå att uppskatta alla af friheten härflytande förmåner och trängta efter deras erhällande som öcknens antilop till källan i den ensliga oasen; när de kommit till sull insigt af, att de utan enighet ingenting kunna uträtta, och derföre liålla endrägteligen tillsammans som lianerna i de Amerikanska urskogarna ; när de förstå att beräkna den omålliga öfversigt, som kunskaper, bildning, medvetande af eget varde, frihetskänsla och enighet gifva dem öfver sina motständare : då, då skola de varda befriade. Hvem skall befria dem? De sjelf ve. Den kunskapsrike, den upplyste, den frihetsälskande, den på sin rättvisa sak sörtröstande mannen, han böjer icke, med millioner med honom lika tänkande bröder, såligt sin nacke under en tyranns jernok, eller en hierarks taggiga roseukrans; han låler icke sig och sina rättigheter trampas i stoftet af några välborna eller högvälborna fötter; han ryggar icke tillbaka sör några svårigheter, sedan han en säng föresatt sig att uppnå ett så stort och ädelt mål, som srihetens och jemlikhetens förnuftsenliga ålerställande på jorden. Öppet träder han (yrannerne under ögonen och fordrar, i den kränkta mensklighetens namn, rättvisa och upprättelse; dristigt lägger han sina ord, och, finner ban, alt han talar för dofva öron — välan, så få de halsslarrige skylla sig sjelfve för hvad som derefter hända kan.... Befrielsens stund har under alla omständigheter slagit för folken. IIvad kalla despoterne och hierarkerne en sådan befrielse? De kalla den — revolution. Kan du nu slutligen säga mig, huru ell folk i sina politische umtriebe bör rätt använda dessa fem hufvudstycken? När det al gAdelsväldetsatio budord för solketo lärt känna, alt Adeln endast pockar på rättigheter utan motsvarande skyldigheter; när det vidare af åDes potismens trosortiklarv inhemtat, att för en tyrann säller ingen annan vilja, än hans egen; när det ytterligare af alli erarklernes böns funnit, att desse endast bedja om hvad dem gagneligt och andra skadligt är: så skall det icke förtvifla, utan taga sin tillflygt till upplysningen, sig med allo flit den tillegna och försäkradt göra om rättmätigheten af sin fordran al endast vara underordnadt den förnuftsrättsliga allmänna viljan. Det skall ock troget och dageligen arbeta på alt städse tillvexa i kunskaper, dygder och inbördes enigbet, alltid ihägkommande, att det dem förutan ingenting af vigt och värde förmå nfrätta Oehh när daft 123 0 sh