Trenne IIufvudstycken ur en politisk katekes. Tredje Fufvudstyckel. Hicrarkernes EBn. Fader vår, som är i himmelen! Hvad är det? Vi vilje med denna var akallan inbilla menniskorna, att de tro skola, det Gud är var råtte fader och vi hans råtta barn, på det att vi dem trostligen och med all tilllörsigt ni leda bunna, såsom gode herdar sina ålsheliga sarshockar. Första Bönen: Ilelgadt varde vart namn! Hvad är det? Vårt namn och anseende i denna snöda verld begynner allt mer och mer altasa, och vi bedje fördenskull i denna bön, att de ayllene tider snarligen matte atervånda, då biskopskräklorna hunde komma konungaspirorna att falla till jorden, och då man endast behosde iakttaga en yttre sträng gudaktighet, eller göra pafven i om några viatiga tjenster, för att efter döden blifva upptagen bland belgonens antal. Andra Bönen: Tillkomme vart rike. Hvad är det? Vårt rike borde visserligen icke vara af denna verlden; men vi bedje dock i denna bön, att vi måtte erhålla samma makt och vålde, som vära store foregangare fordom utofvade öfver sjalarne och som lade hallva verlden i andeliga bojor för deras fötter. Huru sker det? När vi, i stället för att rent och klart lära folket Guds bud och rätter, predike sa, som var egen timliga fördel det fordrar: när vi vidare, så vidt i var förmaga star, hos det söke alt förqväfva hvarje frö till en sund estertanka, hvarje gnista ill en sann, andelig upplysning, hvarje gryende hopp, att. utan vår medverkan, blilva delaktige af ett bättre, kommande lif; när vi ytterligare, genom att hos folket göra misstänkte de man, pa sanningen al hvilhas läror och ord det förut varit vandt att sortrösta, kommit det att blifva vacklande, villrädiat, tviflande, misstrostande om sin råddning; när vi under detta dess tillstäånd lale alla Sinais askor dundra för dess oron, alla Gebennas bottenlosa afgrunder öppna sig for dess — —— — — — a ma. lo mm ns