— Jag gifver er miti hede ord, min goeneralo, stammade soldaten, i det han tog till halten.. omitt hedersord. , Moedsamma voro de resande ankomna till toppen af höjden och hade upphunnit vagnen, som höll der och väntade. Nu hafva vi äntligen nått hituppo, sade postiljonen, behagar ni alt stiga uli, så skall det gåi fyrsprång nedför liden. Gossen klappade hästen och kyste den, hvilket satte skrattmusklerna så smått i rörelse på de begge gamle krigsbussarne. oFråga herren, om han vill sälja dig sin häslo, gentog generalen. — Bijou är min endaste ledsagare, svarade soldaten, skulle jag äfven vilja skilja mig vid honom, så är det icke sagd t. att han skulle vilja skilja sig vid mig. — Farväl, kamrat, svarade generalen, glöm mig icke. Vagnen körde åstad i galopp, och den gamle soldaten sände sin sista hälsning till sin beskyddare och dess son, som begge tittade ut om vagnsfönstret efter honom. (Fortsättes.) TIUEATEHHINTRIGER. I Berlin har en aktris, Madame Crelinger, mot en annan aktris, Fröken v. Hagn, till thjeaterautoriteterna inlemnat en anklagelse, hvilken väckt mycket uppseende. Mad. Crelinger har beskyllat Fr. v. Hagn, att af henne, vid en representation, då det hörde. till dennas roll alt falla M. Crelinger i armarne, fålt så en häftig stöt på bröstet, att hon deraf blef sjuk. Man är uycket nyfiken att se utgången af denna kuriösa Såk.