den tubbade jemnsigten. Den, som börjat slörandet, bar naturligtvis ensam skulden i alla de olägenheter, retorgionen kan medföra. Lika litet som retorsionens rättmätighet kan bestridas, kan dess verksamhet sättas i fråga. Men den ljenar dessutom att gifva dem, som vilja skada oss med prohibitivÅigårder, en hålsosam lexa och ett högst vållörtjent straff, emedan de att börja med först icke hafva de väntade fördelarne af sina tullspärrnings-åtgärder, och sedan måste vidkännas alla olägenheterna af handelsfrihetens hämmande, hvilket slutligen väl skall föranleda afskaffandet af de oförnuftiga prohibitiv-lagarne. Retorsionen, eburu skenbart en handelssrihetens inskränkning, är dock till sina följder tvertom en åtgärd, egnad att befordra handelsfriheten, alt afvärja de skadliga följderna af bandelsfrihetens ursprungliga kränkande, och att straffa den, som vill ingripa förderlligt i handelnssria gång. 3) Men utom då en retorsion kan komma i fråga, gilves det äfven andra fall då en inskränkning i bandelsfriheten kan rättsenligt stå tillsamman med det, som för ögonblicket är nyttigt och politiskt. Bland dessa fall måste räknas till exempel en ovanligt hög prisstegring eller äfven väl baist på lifsmedel; vidare under krig, då handeln med vissa artiklar, tillochmed om så behöfdes genom den väpnade maktens mellankomst, både kan och bör hindras. (Fortsättes.) RR AT —