Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1845, sida 2

——— — När de tröttnat att kringsläpa och skymsa detta lik, och, vid förbigaendet af sindsgrafvarne, derstädes varseflefvo hufvudet, så kastade de nu i sin ordning kröppen i grafven, der den, jemte hufvudet, blef liggande Gl följande dagen. Följande dag började den gamla kärleken till Masaniello vakna hos folket igen. Hela staden vaär försänkt i tårar, och luften genljod af jetmmerrop. Man tog till all söka efter detta hufvud och denna kropp, som dagen förut blifvit så skymfade. Efter deras återlinnande, sastsydde man dem vid hvarandra. Liket lades nu på en bår, med en konglig mantel till svepning, en lagerkrona om pannan, en konnmnsandoslaf i den högra handen och i den venstra den värja, den lesvandle burit under sitt korta väldes dagar, hvarpå man bar det i högtidlig procession genom alla HUfvudstadet:s qvarter. När vice-konungen såg detta, skickade han 8 pager, hvardera med en hvit vaxsackla i handen, för all atfölja lihtågel, och befalte militären visa liket hongliga hedersbetygelser. Sålunda bars det till Santa Claras kathedralkyrka, der kardinal Pilonarino läste en själamessa för den mördade. Om aftonen blef han jordsästad med samma ceremonier, som voro brukliga vid vice-konungars eller konglige prinsars begrafning. På så sätt slutade Thomas Aniello, 8 dagar konung, 4 dagar vanvettig, mördad som en tyran, öfvereifvoh som en hund, upptagen som en martyr, och sedan vordad som ett helgon. Hen förskräckelse, hans namn ingaf, var så stor, alt vice-konungen utfärdade ell påbud, gällande än i denna dag, enligt hvilket det inom hela konungariket Neapel blef förbjudet alt kalla barnen MuasaSlul.