af ett välgörande inflytande, ty detta begär lockar den rikes penningar ut i omlopp och ansporrar de arbetande klasserna att genom verksamhet och flit skaffa sig medel att tillfredställa denna åtra ener lyx och njutningar. Och skulle ett tillfälligt utströmmande af penningar ur landet för lyxartiklar ega rum under en viss period, så är detta heller ingen så stor olycka; ty det ligger fullkomligt i sakens natur, att dessa penningar äter hitta samma väg tillbaka, enär penningen har samma egenskap som vatten och andra vätskor, att den sträfvar all komma i niveau. ? 5) All prohibition skall i samma mån den är strång, uppmuntra destomer till kringgående af den oförnvuftiva lagen. Insmuglandel af med hög tull belagda varor, är ett göromål, som har så stor retelse i sig och är så vinstgilvande, alt det sorsohes till trots af all bevakning och alla möjliga strassbestämmelser. Ja, ju strängare beakningen är, och ju osornuslikare och högre tulltaxorna äro, desto mera ansporras smuslaren, om ban år af ett öfverdadigt lynne, att sätta vald emot våld; om han deremot är af ett förslaget lynne, att mot våldet sätta list, och i båda fallen ligger det en stor lockelse i yrket, hvilken de, som vwilja hafva varor insmuglade nog veta att till sin fördel begagna, då de derigenom sälla i verksamhet sina djerva och smidiga verktyg, hvarpå de nog ej heller komma att lida brist då det ligger djupt nedlagdt i menniskans natur, att uppresa sig mot allt valdforande af de naturliga rättigheterna, och detta gör älven den alldra sogligaste. Al prohibition och alla tulltaxor, som afse annat, än all lägga en måttlig skatt på förbrukningen al vissa lyxvaror, för att låta konsumenterna af dylika, på denna väg bidraga till syllande af statskassans behof, skola derför endast verka skadligt på handeln, på den allmänna rörelsen, på moraliteten och på aktningen för lagarne. 6) Men jemte der rent ekonomiska och moraliska sidan af saken, finnes ocksi en kosmopolitisk. Naturen har ju delat jorden i länder och l I zoner med olika naturalsler och produiter, och denna samma natur har älven derhän alt den enshilta menniskans liksom solkens bebofver och önskningar icke hata inskränka sig inom de länder och zoner omgisfvande gränserna; den ena menniskan, del ena lolket i ett kallt land behöfver eler eftersträlvar alt ega produkter, frambragte i ett mildare klimot, och så tvärtom. Hvem skulle då kunna bes isa, at Forsynens visa afsigt med allt detta varit at f närma de skiljda solken till byarandra och lysta A nnnnnn A —