Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1845, sida 2

Öfver Mandel och Handelspolitik, Vi hafveien föregående artikel öfver Handelsbalans, sett haldösheten af det såkallade merkantilsystemet fullständigt ådagalagd; men bärmed sammanhänger frågan, huruvida det af national-ekonomiskt-siuauciella och högre politiska hänsigter kan vara rådligt, att, under vissa förhållanden, göra inskränkningar i handelssrihen och isynnerhet i varuimporten, och denna fråga skola vii det följande söka besvara. bet förstås af sig sjeltt, alt vi här icke kuuna eller få taga i betraktande t. ex. såädan handelns inskräkuing, som har sin grund i en tillfällig siendilig ställning till ett annat folk, icke eller kan här komma under betraktande sådana ätgärder från statens sida, som hafva till ändamål att förhindra handeln att taga en för nationen antingen rent af vanärande eller allmänskadlig rigtning, under hyilka kategorier hörer slashandel, gistbandel, utförande af amunition och vapen till rikets fiender m. m. Och sedan vi sålunda afskiljt, hvad som icke ligger inom den af oss uppställda frågans gränsor återstår det oss att ölverväga, huruvida staten skall och bör för nationaloch stats-ekonomiska interessens skull vidtaga tvångsåtgärder af beskaffenbet att derigenom kunna leda handeln, d. ä. inskränka handelsfribeten; och huru långt detta statens förmynderskap för handeln skall och bör sträcka sig? Vi skole bjuda till att se saken så väl från den allmänna rättens, som från politikens ståndpunkt. I. Från den allmänna rättens ståndpunkt: Kan och bör staten palägga handeln, d. å. hvars och ens naturliga frihet att köpa och sälja, andrå band än de,som äro nödige för den allmänna rättsgarantien. Kan och bör staten pålägga handeln sjettrar, då medborgaren genom sitt anslutande till medborgerliga samhället på intet sätt sransagt sig rättigheten, att ingå i transaktioner med hvem ban behagar på hela jorden? Kan och bör staten, för det allmännas — verbliga eller inbillade — fördelar berofva den enskilte, antingen han är köpare eller säljare, denna sin naturliga: rättighet att köpa sina behosver eller njulningsmedel der de stå honom billigast till buds, samt afsätta sina sabrikater der han får dem bäst betalde? Dessa frågor måste man väl konsequent från den allmänna Rättens ständpunkt sålunda besvara: (Sa ofta ett sannt, verkligt allmänt slatsinteresse det fordrar, kan staten äfven inskränka de enskiltes naturliga handelssrisbet; men detta endast för så vidt, och i den mån det allmänna bästa det verkligen sordrar.o I sådan bändelse bör 4) det allmänna interesset, hvilket angifves sasom orsak till inskränkningen, också vara ett verkligt och ej blott ett inbilladt, samt af den beskaffenhet att det af Statsborgarne