Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1845, sida 2

— —— — ———— —— — — —— — — — —— — och förfärade blickar med hvarandra, ty från denna stund fingo de först ett rigtigt begrepp om denna menniskas makt. Men denna makt bevisade de begge statsmän, med hvilka Masaniello hade att göra, alt det, sör, ögonblicket åtminstone, icke vore rådligt att afslå hans begäran. Således träffades öfverenskommelse, innan triumviratet, som afgjorde om Neapels interessen, ätskiljdes, all ett öppet bref om pålagornas alskafsande skulle uppläsas, med insegel förses och oslentligen bekräftas inför allt folket, som, enligt Masaniellos upprepade forsäkringar endast rest sig i den akt och mening att erhålla lindring i sina lxyckande bördor. Efter asgörandet af denna sak, bad Masaniello, onär han ansåg sig icke hafva något vidare i palatft att beställa, he rtigen af Årcos om tillåtelse alt få aflägsna sig. Herligen sade honom, alt han var herre alt göra såsom honom godt syntes, att han var vice-konung så väl som han, alt palatset följaktligen tillhörde hovom till hälften och alt han efter behag kunde gå der in och ut. Masaniello bugade sig ånyo, följde kardinalen tillbaka till hans palals, ridande vid hans sida, dock så, att kardinalens häst alllid vid pass en svärdslängd gick framom hans. Sedan Kardinalen och Masaniello tagit ett vänligt afsked af hvarandra, begaf sig den senare åter till Mercatoplatsen, der han ;ann samlad hela den folkmassa, han hade bortskickat från platsen framför palatset, och bland densamma tillbragte han natten med att expediera regeringshandlingar och besvara de ansökningar man tillst: illde honom. Denne man tycktes vara öfver alla menskliga behof. Under de 5 dagar, hans välde nu varat, hade man hvarken selt honom äta eller sofva; han låt endast då och då gifva sig ett glas vallen med några droppar citronsaft uti. Dagen derpå skulle, enligt hvad öfverenskommet blifvit, traktaten stadfästas och freden erhålla full bekräftelse uti St. Claras kathedralkyrka. Masaniel