—— —— —T; ——— — —A 1 der sin suveräns välde. Masaniello upprepade hvad han förut sagt, nemligen alt staden ej rest sig mot Philip 1Y, och, till bevis for detta påstående, visade han ambassadören, att alla gator voro prydda med Spanska konungens portråtter, hvilka man hade, för att belyga dem än mera heder, salt i skygd under throntimlar. Hvad vilkoren för stadens lugnande vidkom. så inskränkte de sig till ett enda: äterställandet at folket af originalet till den Carl V:s förfaltning, hvilken, att räkna från den dag den uttärdats, uteslöt för evärdeliga tider hvarje ny pålaga. Vice-konungen låtsade gifva efter, låt sabricera en falsk handling och skickade den till Masaniello. Men Masaniello, misstänkande något förräderi, låt undersöka handlingen af erfarne personer, hvilka förklarade den vara en kopia och icke ett original. Då steg Masaniello ned från den förutomtalta ställningen, som tjenade honom till thron, gick rakt fram till hertigen af Matalone, förebrådde honom hans svek, drog honom sedan ned af hästen, slängde honom omkull på marken och trampade honom med sin nakne fot i ansigtet, hvarefter han åter besteg sin thron och befalte, att hertigen skulle föras i fängelse. Följande natt låt sångvaktaren, mutad af hertigens guld, denne rymma sin kos. Vice-konungen insåg nu med hvad för en karl han hade att göra, och, som hans försök att bedraga honom slagit så illa ut, beslöt han att krossa honom gcnom vapenmakt. I följe häraf beordrade han alla trupper, som befunno sig i norden, i Capua och i Gaelta; i södern, i Salerno och dess grannskap, att marschera på Neapel. När dessa order kommo till Masaniellos kunskap, delade han sin arme i trenne delar, skickade sina löjtnanter med en korps de från Salerno kommande trupperne til lmötes, marscherade sjelf med den andra mot de trupper, som anryckte från Capua, och lemnade den iredje under Ardizzones befäl qvar till hufvudstadens försvar.