Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1845, sida 1

på yttrade i korta, afbrutna ord den gamle sjomannen. 50 himmel, se, Theodor, Elise, hvilket praktfullt norrskemo utropade nu Louise, och pekade mot trakten af Helgoiand. Atlas blickar följde den förvånade siikans hand. En purpuratrimma, bred och glödande, steg belarlik upp ur hafvet och brast mot venith i lusende strålar. Strimman sårgade sig allt dunhlare. blef allt mera gliodande och upplyste på ell rysligt skönt sätt den mörka natten. Sjelfva barvet borsadle all återkasta skenet. Vågoroc, upprörde af Roden och en och använ hältig vindslot, fårgades röda och stånkle det blodruda skummet högt upp i lusten. Skufdle det vara ett norrskenev frågade Theodor, under det en dor knall liksom qvidande rullade örver det amt mer ech mer sig upprorande halvel. ÅNej: genmälte Möns; oDefla naliliga fyrverkeri härrör icke från något norrsken; det är... ett brinnande sartyg.o Htt brinnande sartyglo utropade slickorna förskräcgte. Mict på Rasfvet, utan råäddning, ölverlemmadt ät tvenne så sasliga clementer. Gud, hvad skall det biitva ulal de olyckliga menniskorval Kunna vi ej rädda dem, fader Ålonsen Beden J himmelen, mina vackra barn, att han hjelper oss Siehfve Vi hatve nog ännu en härd kamp att utstå. EU åskvåder är i antigande, och stormen lärer, om ock kanhända eudast kort, ändock komma till all rasa fasligt n ylla, der dyker det upp utropade Wilm, och verkligen slog också en rödgul låga upp ur halvet. Den vexte synbart, närmade sig raskt och upplyste snart i en vid omkrets hafvet och sandPankarne. Vinden frisknade upp allt mer och mer; vågorna rullade, likasom blodiga berg, framåt och uppspärrade med ett doft tjut de glödande svalgen,