gen ökas och minskas rörelsekapilalet inom landet allt efter importens och exportens förhållande till hvarandra; men det beror ej på bankens större eller mindre silfverförråd, utan på enskilda och allmänna rörelsen; men den måste jemna sig af sig sjelf, hvilket Ins. ju äfven medgilver nu hafva skett, fast ej, såsom han synes tro, af en slump, utan al eviga naturlagar; ty har handelsbalancen sjunkit till en viss grad å ena eller andra sidan, så måste den, tillfölje al sjelfexistencens lag, på elt eller annat sätt, genom förbättrad industri, bättre hushållning eller dylikt, åter stiga, och den utströmmade valutan åter inströmma, möjligtvis på bekostnad af en och annan individs fall, men till det helas bestånd; ty ingen nation later utpumpa sig så, all den ingenting har alt existera af. Så äro sakernas enkla och naturliga gång, utun fara och utan inflytande på sjelfva riksmyntet, endast man ej genom onaturliga, inskränkande lagar lägger band på fliten och rörelsen och konstlar med en så enkel sak, som sinancerna, endast man låter dem teglera sig sjelfva; men hvilka lättare, än något annat, intrasslas, om man börjar krängla med dem. En sak, den Insändaren mindre vidrör, men som ej är mindre vigtig för privatbankernes bestånd, är försigtighet vid kreditivers lemnande och ullaåningar öfverhufvud. Om den iakttages, så kunna ej sådana osäkra spekulationer i egendomsoch andra vägar, vinglerier och dylikt föranledes deraf som nu, och indrifvandet af fordringarne ej heller medföra sådana olägenheler, som nu varit fallet, med ett ord ej sådane ojemnheter i rörelsen uppkomma, som nu egt rum, då först en alliför stor flod af sedlar släpp!s ut, hvilkas inäragande sedan åstadkommit stagnation. Sådant bör genom ändamälsenliga lagar och klok administration förekommas. Högst vigtig är den vink, Ins. ger om det missbruk, en dålig styrelse kan åstadkomma med privatbanker och dess sedlar, tillfolje af vär grundlags medgisvande för Konungen, att ensam handhafva den ekonomiska lagstiftningen, hvilken dock synes alltför langt utsträckt, om den äfven far omfatta financiella ärenden i allmänhet och banker isynnerhet. I alla fall skulle jag anse rikligast att denna rättighet heldst grundlagsenligi alldeles tillintett gjordes och, liksom all annan lagstiftning öfverlemnades åt Ständerne, eller åtminstone betydligt inskränktes; men låter det sig ej så lätt och snart göras, så kunde man väl åtminstone undantaga privatbankslagstiftningen derifrån, och det just nu, då den behandlas hos Ständerna, hvarigenom all fara al missbruk från regeringens sida försvunne. Jag har nu, i korthet, försökt visa, huru så väl jag som Ins. inser och medgilver de brister, som vidlåda våra privatbanker; men derjomte visat medel till deras asfhjelpande, och, om så sker, så förblifver jag vid den ölvertygelsen, att de här, så väl som annorstädes, kunna medföra betydlig nyita, göra eljest hvilande kapitaler fruktbara, lifva spekulationsandan, industrien och rörelsen, lätta transaktioner man och man emellan m. m., och det utan fara för landets bestånd, hvarigenom jag tror mig hafva bevisat, alt man i denna såväl som i alla andra frågor handlar riktigast, då man i allt söker befordra det rätta bruket; men att förekomma missbruket, utan att radikalt förkasta något, hvilket är lika irrationelt, som konsequent omöjligt Långt ifrån imellertid att derigenom anse detta vigtiga ämne uttömdt, förbehåller sig undertecknad, att ännu troligen ofta återkomma dertill, helst olika tänkande ej lära underlåta att anföra sina motskäl. Sker det på så humant sätt, som 465theborgsbono gjort det, så kan också ingenting vara angenämare; ty just genom lankares rilning skall slutligen sanningen komma i dagen, liksom diamantens glans genom slipning med diamantstoft. A. STA PRADO TISK.