—m— —————————— förstår jag icke att göra det till hältted, genmälde regentinnan. Sedan vände hon sig mot soldaterna och sade till dem: obenne man är fri att gå hvarthän han vill. Låt honom således ga ul. Och hon gick derefter in i sina rum med en lugn och majestätisk gang, sådan den höfdes en drottning. Constanza vände tillbaka till KalNabrien med sin bror, ty hon hade ännu, som man vet, sin stackars mor i Rosarno. Men när modern kort derefter lemnade det jordiska, för att i ett annat lif förena sig med sin hädangångne man, for hon tillbaka till Neapel och gick der in i ett kloster, åt hvilket hon, efter erläggandet af en frikostig inträdesafgist teslementerade resten af den omätliga rikedom, hon erhållit med sin man. Det fattiga klostret blef genom denna osforväntade gåfva i största hast ett af de rikaste i Neapel. Rocco del Pizzo hade följt sin syster till Neapel, men den dagen hon aslade sill klosterlöfte, insåg han, att hon icke vidare hade behof af honom, och försvann. Ingen såg sedan till honom vidare eller viste bestämdt hvad som blef ulaf honom. Man tror, att han fästade sig vid Cäsar Borgias lycka och blef dödad vid sidan af denne ryktbare man, på samma gång som han. Slut.