— — ö—kä——— INSNNDE. Ännu några ord om Privatbanker. Inträfftade omständigheter hafva hittills nekat undertecknad, att utförligare besvara den insända uppsatsen öfver deta ämne i slandelstidningen N:o 21, föranledd af mina korta reflexioner deröfver i N:o 1; men då detsamma säkert ännu länge kommer alt diskuteras pro et contra och jemväl behöfver alt moget ölverläggas, för befästandet af ett råttvist omdöme derosver, så kan det, genom en eller annan dag, eller vecka, ingenting förlora i vigt eller intresse. bet hufvudsakligaste, som kan sägas mot nämde uppsats är också redan sagdt i Red:s not dervid, neml. att Insändaren endast framställer privalbankernas missbruk; men ej deras rätta bruk, och det är just detförra, som äfven undertecknad önskar förekomma; men derför ej jemväl vill hafva det senare förkastadt, bvilket dock tycks vara Ins. mening, då han sammanfattar resulsatet af sina väl ensidiga räsonnemanger ölver privatbanker i följande slutmening: abå nu ett helt land, i så mänga alseenden, löper så stor fara af privatbankerna, är det då rimligt alt önska, än mindre offentligen tala, för deras fortfarande, — vore man än så mycket i och för dem enskildt intresseral?? — Det är mot en sådan förkastelsedom af hvad sak det vara må, endast derför, att den fan missbrukas, kan medföra fara; mot ett sådant förfarande att aslå ut barnet med badeta (Das Kind mit dem Bade ausschätten), som det heter, som hvarje tänkande bör uppträda; ty på det sättet skulle man ju slutligen nödgas förkasta allting, emedan det finns ingenting, som ej kan missbrukas, och att ett sädani system ej duger, det måste också den kortsyntaste inse. Det vore då så godt, att med ens göra slut på allt lif; ty följden blefve ändå slutligen den al ett så radikalt strypsystem. Nej, begagnom tvertom allt till bibehållande och utveckling af lilvet i alla dess utgreningar; men sökom att förekomma alla skadliga utvexter, alla vattenskott, alla porasit-vexter, hvilka eljest lätteligen kunna medföra samma resultat; med ettord: bruken allt, men missbruken intet, så uppnås det rätta målet: oupphörligt närmande till sullkomligheten; ty att fullkomligheten sjelf i intet uppnås af skapade varelser, det veta vil Vi mäste derför mm mA me oh —