mer glänsande bevis för denna urgamla sanning lemnar chefen för huset Torlonia i Rom. Detta bankirhus Torlonia är den förnämsta handelsfirma i Italien, generalförpaktare af romerska och neapolitanska statsmonopolierna, appeninska halföns Rotschild. D:r Jeitteles berättar i sin oresa till Romo följande om grundlaggandet af detsamma. Stistaren af denna stora penningemakt, Hertig Torlonia, spansk Grand af första klassen, storkors af trenne ordnar o. s. v. fader till hertigen af Pola, malteser-kommendören Torlonia, hertigen af Bracciano. chef för det nuvarande handelshuset, var ännu 1793 en simpel hyrlakej. Domestico di Piazzz, i ett hotell på Piazza di Spagna. Denne lyckans son visste, att, genom sin tjenstaktighet, sin ifver, sin höflighet och sitt oegennyttig: uppförande, göra sig så mycket omtycktare af äll Rom kommande främlingar, isynnerhet franska målare, som sådana egenskaper hos hyrlakejer. och dertill på köpet italienska, äro lika så oväntade som sällsynta. De omtalade honom alltid med beröm och rekommenderade honom, vid sin återkomst till hemmet, hos dem af sina bekanta, som ärnade resa till Rom. så kom han äfven 1793 till Hugo Basseville, f. d. utgifvare af Mercure nationali Daris, hvilken under den offentliga charakteren af Sekreterare vid franska beskickningen, men i hemlighet sasom emissarius från det davarande franska Conventet, blifvit skickad till Rom och Neapel, uti revolutionära ändamål. För bedrifvandet af sina hemliga uppdrag hade Basseville af Conventet erhållit en million i klingande mynt och en million i anvisningar. Ankommen till Rom, ställde han sig så, som om han föga vårdade sig om politiken, och bekymrade sig endast om konstens angelägenheter, hufvudsaklig gen sranska målar-akademien i Rom, bland hvars elever han rekryterade för sill ändamål. På rekommendation af franska målare kom Torlonia i Bassavilles hus och stannade der, ända tills Basseville hade det sorgliga ödet, att omkomma i ett upplopp af den romerska pöbeln, retad af romerska styrelsen mot honom, som i sitl ölvermod icke gått iwg försigtigt lill våga. Torlonia giste sig straxt derefter med enkan efter den rike sadelmakaren Chiavelli, etablerade en tyghandel, och som betydliga fonder stodo honom till buds, tog han äfven, uppmuntrad af sin gynnare, Kardinal Braschi, en verksam andel i de sig under tidens lopp allt mer och mer invecklande romerska sinansoperationerna. Det utgafs pappersmynt. och tryckerie , å hvilket de romerska assignationerna., till en början i ringa, senare i oinskränkt autal, trycktes, etablerades i hans hus. Ett skickligt begagnande af kriserna, väl beräknade andra spekulationer, tillochmed lemnade förskott på de Casa Santa i Loretto tillhöriga juvelerne, hvilka franska generalen Miollis, vid besättandet af Marc-Ancona, tillegnal sig för sin egen räkning, och som efter Miollis död öfvergingo i hans ägo, slegrade jemt allt mer hans förmögenhet, sotn svällde upp till ett aldeles enormt belopp — man anser huset Torlonia äga 30 å 40 millioner romerska riksdaler, svarande mot ungefär 75 å 100 mill. riksdaler svenskt Rgå — då senare så många konungar sök1e och suni en fristad i Rom, och valde Torlonia till förvaltare af sin förmögenhet. Madame Lälitia, Lucian och Ludvig Bonaparte samt Kardinal Feseh skola under mer än 15 är hafva lemnat honom 10 å 12 mill. till de lägste räntor, och då den fördrifne Carl IV af Spanien, samt fredsfursten Godoy kommo med många skatter till Rom, öfverlåtos desse till den kongl. bankirens fria disposition. Torlonia erhöll dessutom af Carl IV titel af Grand af Spanien af första klassen. Sedermera har han erhållit storkorset af flera ordnar och slutligen tillköple han g. för att konsolidera sitt hus, familjen OdesvpalchiBrarcianos gods, hvarigenom han upphöjdes till hertig af Bracciano. Genom sin älste sons, den nuvarande hertigens af Pola, giftermål med prinsessan Cäsarini-Sforza och sin yngste sons med en furstinna af huset Doria, blef han befryndad med Italiens ädlaste och stoltaste slägter.