—— — — —— ————— — Det svär jag er. — Vid hvad? — Vid detta Evangelium och vid denna Christusbild. — Det är godt. Hör då hvad jag har att säga Eders Höghet, ty det är en hel historia. — Jag hör. — Vår familj bebor ett litet enstaka hus, en smula väg från den emellan Cosenza och Santa Euhemia belägna byn Rosarno; den består af två äldre medlemmar: min far och min mor, och af två yngre: min syster och jag. Min syster hetter Constanza. oRundt omkring oss utsträcka sig egendomar, tillhörige en rik och mäktig adelsman, på hvars område slumpen låtit oss födas, och hvars vasaller vi följaktligen äro. — Huru heter denne adelsman ? afbröt regentinnan. — — Ni skall till en början så veta hans brott, sedan hans namn. — Det är godt. Fortsätt. — Det var en präktig herre, vår unge husbonde, skön, förnäm, rik, frikostig, och dock med allt detta hatad och fruktad; ty, vid hans åsyn, fanns det icke en man, som icke darrade för sin hustru, icke en fader, som icke darrade för sin dotter, icke en bror, som icke darrade för sin syster. Men man måste äfven tillstå, att allt det onda han gjorde ingafs honom af hans onde genius, som hade hans öra och uti detsamma inblåste sina helfveliska råd. Denne onde genius var hans oäkfa bror; man kallade honom Raymond Bastarden. — Raymond Basiarden! utropade regentinnan, han, som blifvit mördad i natt? — Just densamme. — Känner ni hans mördare? — Haris mördare, det är jag. — Det är således icke Roceo del Pizzo? utropade herfiginnan.