Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1845, sida 3

2 — LJ — och yrhar att dessa med slera förtroende Embetsmän alldeles icke borde hafva rätt, att, med försummande af sina Embeten, på Statens bekostnad, bevista Rihsdagarne. betia yttrande vidrörer äfven en annan ömtålig fråga, hvilken det är al introsse alt se bedömd af den olvanbemålde skarpsinnige Representanten, som, enligt hvad man deraf finner, ganska väl tyckes inse det rätta förhållandet med den byråkraliska opposition, hvars tillvaro blisvit bestridd bland annat af Pos:-Tidningen Adjutanter. Reservation lyder, som följer: Å slag har iche dettagit i forFn)beslåd alt jag anser det Constitutionst gifva detsamma en mera omsalle Vore det af 79 f. Rikhsdnas-0 f följd, a:e de Landshöfdingar och össyimre-rsetsmän, hvilka hos Konungen begära permission; lör alt, i egenskap af kiddersmän, Riksdag bivista, ekalie vara oförhindrade, ej blott att, enligt berörde lagrums foranledande, hugnas med ev dylik permission, utan ock alt för hela den länga tid, under hvilken de af omförmåldte anledniag försomma sina arbeten, dels-oafhortadt ätnjuta loner och tolumenter, dels åbrinsa slaften serskilda kastuader till aflöning för deras, uuder vistelsen vid Riksdag möjligtvis beengnade vikarier, så shulle också samtlige Ridderskapet och Adelas Riksdags-ledamöter, utan undantag, aga osiridig rätt att för deras uppehåll vid Riksdag erhålla aflöning eller ersättning af Stats-ve-bet. Då nu förhållandet icke är sådant, inses också lätt, att det är en misstydning af ofvannämnde 79 2., att vissa statens embeotsmån, på statens bekostnad, deltaga i sin sjelsskrilna represensalionsrält utverka, sig tillstånd, att i manader och kanske åratal öfvergifva statens tjenst och vistas vid Riksdag, under tiden behalla sina löner på stat, hade Conslitutions-Utskottet egt desto större anledning att derpå fästa uppmärksamhet, som missbrukets olägenheter, enligt hvad innevarande Riksdagsfärhandlingar utvisa, utvecklat sig på ett för honunga tahlen betbaktist sätt. Da man önskar oeh sor lrar att Styrelsen i landet skall foras med kraftig hand, måste man vara angelägen alt, så mycket ske kan, förhindra det regeringen icke blottställes derigenom ati dess organer kunnas; såsom sjelfskrifne representanter, aslagsna sig från statens tjenst och vil Niksdag verka på hela slatsshrvallningon, i en mot Regeringens äsigter alldeles stridig syftning. Helt oliha vore förhallandet, derest, under en annan represenlations-lorm, embelsmännen vid Riksdag upplirädde i egenskap af valda solkombud. be hade da ett allmänt förtroende att motsvara, ett på sina representativa pligter verkande moraliskt band, som uu alldeles saknas för de sjelfskrifne Riksdagsmännen. eitt embelmån, hvilka såsom sjellskrilne Riksdagsmän icke åga detta moraliska band, kunna i sistnämnde egenskap uppträda emot Regeringen och bögt förklara sig emot konungens egna propositioner, verkar i sin fullfoljd derhän, ati byråkratien, tryggad genom den sjelfskrifna, från allt hösre ansvar betriade Riksdagsmannaråätlen vexer konungamakten öfver hufvudet, och gör all annan Regering omöjlig än den, som fattar sine beslut efter vuråkratiens önskningar och föreskrifter. Härtill bör staten icke uppmuntra, derigenom att embetsmän, hvilka under tidrymden af en hel Riksdag öfvergilva statens tjenst, för alt handla såsom sjellskrifna, ansvarsfria Riksdagsmån, icke desto mindre så uppbåra oaskortade löner på stat. Sådant kan icke instämma med grundlagens anda och mening. Om de kongl. Maj:ts rädgifvare, hvilka hafva säte och stämma på Riddarhuset, egde, efter andra förtroendeembetsmäns föredome, och med aberopande af 79 2 Riksdags-Ordningen, alt, så länge Riksmåtet sortsar, åtnjuta ledighet, skulle till förvaltande af samtlige Reserings-departementerne endast tre Ledamöter af Stats-Rådet nu återstå. Liksom grundlacens föreskrift vore derigenom bokstafligen eluderad, så strider det äfven mot det konstitutionella samhällsskickets fordringar, att fFjeltskrilna, i grund af börd existerande och