Strödda blommor och friska blad. Dödotesten varar —— vid hvars sötter står en dodskalle såsom faltig bossa. Rundt omkring äro blott fer kontrastens skull uten vecka, under hvilken tid mon ar dag och natt med dof röst sjunga själan essor for de aflidna. Det andra kapellet befinner sig flera mil från Perugia, vid foten af Åpbe ninerna, i en, sor närvarande öde, med vidlyftiga ruiner uppfylld trakt, och är redan till största delen förfaltet. betta liknar hvad det yttre beträffar i manga hänseenden det at Tomatschek i Schlesien anlagda kapellet, så att man skulle kunna komma på den tanhan, att han tagit detsamma till mönster. Det förstås af sig sjelf, att dessa sasans och förgängelsens hem, isynnerhet i äldre tider, ansågos alt det vidskepliga i nejden boende folket, såsom skådeplatsar for andesymer och spokhsstorier. Alla dessa sägner äro naturligtvis ogrundade och hafva dets blitvit uppdiktade, dels uppkommit genom öfverdrifter i berättelser om verkliga naturliga händelser. Men i det sistnämda kapellet har för några och femtio år sedan tilldragit sig en händelse, hvars gåta ännu är oupplöst och som öfverallt väckt det största interesse. Berättelsen derom lyder som följer : Anna hette dottern till en godsägare i trakten af Perugia. Af naturen begåfvad med ovanliga yttre behag, egde hon tillika en god, ädel själ och hade af ömma föräldrar älnjutit en i högsta grad vårdad uppfostran, så att hon beundrades af alla, som sågo henne. Många rika och ansedda tillbedjare hade afven den sköna Änna, men ingen af dem förmådde att väcka hennes genkärlek, tills hon genom en tillfällighet lärde alt känna den unge Camillo, hvilken tjente som officer vid påfliga gardet i Rom och uppehöll sig på permission hos en sin slägtinge i närheten af Perugia. Den Unge mannens stilla älskvärda väsende tillvann honom snart Annas hjerta, och det uppstod på kort tid emlelan de unga