pÖDOSKAILk-K AP E L L E I. Huru mycket än de särsbhilta religionslärorna gå ut på alt lugna och trösta menniskan Öfver hennes öde efter detta lifvet, så har dock lankan på döden till och med tor de mest behjertade och upplyste nästan alltid något med sig, som förorsakar fasa och forfärelse. Dödskallen och benraglet hafva dersor äfven hos alla folk och på alla tider blifvit betrakiade såsom sinnebilden af allt hvad förskräckligt och fasansfullt heter. Under den dystra, svärmiska Medeltiden fick icke dodskallen saknas i någon kyrka, och blef till och med i husen ett vanligt husgeräd, på det att den skulle påminna menniskan i hvarje ögonblick af dess lefnad om döden. Ja, man gick i denna idte ända derhän, att uppbygga, hela altare och kapeller af menniskoben och pa Så sätt försöka att försätta de andäklige troende i en riktigt feberaktig uppbrusning. I nyare tid hafva dessa tillkonstlade medel för väckande af andakt och gudsfruktan försvunnit, och i Tyskland till exempel finns nu blott ett enda dylikt monument i det tåkallade Dödskalle-Kapellet vid Cudeva i Schlesien. Detta är en skapelse af en med en dyster fantasi begåsvad andelig, vid namn Tomatschek, hvilken begagnade sig af benen från ett i närhelen befintligt slagttält och flera kyrkogårdar, för att dermed kläda väggarne i ett litet kapell. pessutom smyckade han taket i detsamma med dödskallar och i kors lagda benknotor. Golfbetäckningen endast utgjordes af 3000 dödskallar. 1 llalien finnas ännu 2 dylika kapeller. Det ena är anlagdt under kyrkan S:1Maria d el!Orazione i Rom, icke längt itrån Farnesiska palatsel. Under fastan klädes detta kapell i svart och upplyses af några få lampor. Vid väggarne stå högar af benknotor, uppstaplade ester architoktoniska reglor, och i midten reser sig, beskuggad af Cypresser, en katafalk, hvaröfver vaka hemska benrangel. Till och med vigvattenskärlet är en dödskalle. För att öka ruktan för döden utsättes lid efter annan ett lik; Å 1 ö