alt efter Manices berättelse uppsälta en rapport till parlamentet. Straxt på natten hade han sin rapport så godt som färdig, dä man anmälde 2 män, som nödvändigt ville tala vid honom. Hans hustru var inne hos honom, men alla hennes enträgna frågor och böner oaktadt hade han bestämdt vägrat all meddela henne rapportens innehåll. Fru Delporte aflägsnade sig ur kammaren i det ögonblick man införde de begge männen. Dock fick hon tid att känna igen Hr Manies och hans son. Hennes man trodde sig märka, alt hon vid deras åsyn gjort en hotande åtbörd. Hr Delporte tycktes blifva slagen af häpnad, när han fick se Hr Manies och hans son, men han frågade dem dock hvad deras begäran var. Hr Maniås förde nu ett helt annat språk, än om morgo nen. Han såg rådsherren trottsigt i ansigtet och sade till honom nästan öfvermodigt: Det är mig ledsamt att besvära er, herr parlamentsräd, men jag har en ny angilvelse att meddela cr. — Unge man, sade Delporte till Frans Manies, jag måste på ett par minuter gå upp till min son, jag lemnar er här ensam med er sar.v Sedan han sagt detta, lemnade han kabinettet och gick till sin fru, som han fann sysselsatt med att skrilva. vIIvad gör ni? sade han till henne. — Jag underrättar polismästaren, att Hektors mördare är i ert hus, på det att han må taga sina mått och steg för alt hindra dennes flyckt, ty jag har gissat er mening vara att låta honom undkomma.Hr Delporte tog brelvet, ref det i bitar oakladt allt hvad hans hustru hade alt invända, och tycktes med oro lyssna efter, om någon gick in i hotellet eller ut derifrån. Intet buller sörmärktes. Han lemnade sin hustru och vände tillbaka till silt kabinett. Hr Manics var der annu qvar med sin son.